Aftonbladet – 12 april 1842, sida 3

des bröstet af dystra föreställningar. Oskar tänkte på, att långt bakom honom låg hans älskade Tyskland, hvarifrån månget kärt minne såsom ljusalfer fladdrat efter honom, och der han qvarlemnade en varelse, vid hvars besittning hans bjerta var fästadt. Nu steg i östern solen ur hafvets sköte och gjöt i långa strålar sitt glödande guld öfver Sidi Ferruchs udd och viks Det var en sublim, en gudomlig anblick, som alla åskådare prisade med tyst beundran; ett högt glädjerop af de fransyska matroserne väckte mängden ur dess drömmar; den stora nationens söner hade nämligen vänligt helsat Torre chicca, ett ställe, der franska expeditionen, under Bourmont, landstigit. Snart förjagade ett högt frågande och berättande den högtidliga tystnad, som få minuter rådt på däcket. Med den, hos Fransmännen egna munvigbet, understödd af deras lifliga inbillningskrafr, berättade mnågre, som. varit med vid tillfället, eröfringen af denna, i Algiers historia så betydningsfulla punkt, Krigiska scener skildrades med entusiasm, och man visade på afstånd åt passagerarena de ställen, der de arabiska batterierna varit belägna, men hvilka de franska ångfartygens eld snart förstört, hvarefter landstigningen genast kunnat verkställas. De intressanta punkterna följde nu hastigt på bvarandra och tågade såsom brokiga bilder förbi de nykomnes ögon. Ponte pescada, halföns yttersta nordvestra spets, framskjöt. Flera, från Algier kommande eller ditgående fartyg, äfvensom de i trakten kryssande krigsskeppen, visade sig efterhand, och spridda, hvita landthus, vän