Aftonbladet – 12 april 1842, sida 2

en tiderymd hvarunder den unge barenens eljest så glada utsigter betydligen fördunklats, så att bans själs öga dystert flög öfver den vida öken, som, öde och ofruktbar, öppnade för honom perspektivet af hans framtid. Hans manliga beslut; att bli sjelfständig och genom egna förtjenster förvärfva sig verldens aktning och en ärofull post inom densamma, hade ban genast sökt verkställa; men liksom den framskymtande kusten visar grönskande fält för kolonisten, som efter en stormig fart nalkas det länge efterlängtade landet, men, då han beträder det, förvandlar sig i skrofliga stenmassor, öfver hvilka kaktushäckar och taggiga aloeväxter utbreda sig, så måste äfven Öskar se mången väntan bedragen, månget bemödande felslaget. Under det att hans upptostran och stånd ena sidan afskuro honom många vägar till uppnående af sitt mål, hvilka, om han varit borgerligt uppfödd och derpå förberedd, kunnat förskaffa honom en ganska angenäm existens, så undgingo honom å andra sidan de medel och förbindelser, som äfven den i högre förhållande ställde så oundgängligt behöfver, för att höja sig öfver det diplomatiska lifvets spegelyta och hålla sig qvar ofvan detta osäkra djup. Hans försök att vinna en plats blefvo fruktlösa; hans kunskaper. så vidsträckta de än voro, befunnos dock för litet grundliga för. ett lärdt yrke, och sålunda återstod honom ingen annan utväg, än att gripa till värjan. . Men utom kriget i barbareskstaternas erbjöd våren år 1840 föga segerskördar åt den stridsoch ärelystna ungdomen, och som Oskar hos några vänner ofta haft tillfälle att lära känna