Aftonbladet – 12 april 1842, sida 2

En knappt fjerdedels timma hade förflutit; hvarunder Gabrielas hjertklappning förrådde hennes inre strid, och nu började hon med osäker röst: Men, herr Eduard, ni har nu så länge vari på Sturmau och har ännu icke sagt oss ert familjenamn. Vid det fästa sig helt säkert intressanta minnen af ert konstnärslif.p ,Höga jungfru, svarade den tilltalade med högtidlig röst; mitt namn är en gåta för alla jordiska öron; endast ni, Maria, skall erfara de! när jag först fullgjort mitt uppdrag. Ert uppdrag! återtog Gabriella darrande. Ja, tiden är. kommen att jag bör fullända det. ty med sista penselstrecket på denna målning, den eviga minnesvården af er jungfruliga skönhet återvänder jag till min fader. Och er sändning ? ,Vänta mig denna afton vid tionde klockslaget i ert rum, klädd i den drägt ni bar, då ni som Maria föreställde bilden, hvilken var en vink a det eviga förutseendet, och ni skall erfara det. Gabriella darrade och svarade hviskande: Jaf väntar er. Louise inkom. Efter några minuters förlopt gick målaren stillatigande sin väg, och hvarker han eller den unga grefvinnan lät se sig me den dagen. Då, klockan tio om aftonen, alla sofvo i slottet. inträdde erkeengeln Gabriel med sakta steg : Marias sängkammare. XXXV. ALGIER. Händelsernas gång har ryckt oss fram fle månader efter Oskars skiljande från fäådernehus