Aftonbladet – 12 april 1842, sida 2

ond: När ni är så obeskedlig, så får ni också inte veta restenl Min engel, blif inte ond! jag är färdig att ta igen min kyss; men fortsätt din berättelse. Så-ån, svarade flickan; jag skulle kanske till och med sjelf kyssa er? Nej, min herre, Qe: blir inte af.n Nå, man skall inte svärja på något. — Mer till saken! Egentligen borde jag nu inte säga er någonting mer. Låt beveka -er! Nå, för att få skratta åt. Tänk bara, Krumm anser sig för den helige Josef, Gabriela för Maria och er, som sagdt är, för erke-engeln, sam! hoppas på en ny Messias.n Och Gabriela? Henne har pastorn pratat in så länge, att älven hon börjar tro: detsamma. I dag, när hor sitter för er, vill hon sjelf göra er en fråga, fi, att öfvertyga sig huruvida ni ären engel eller — Vid dessa ord såg man genom en öppning på löfsalen huru Gabriela gick upp för slottsberge:: Louise sprang upp för att skynda bort; Eduarc omfamnade och kysste henne än en gång, hvar efter båda aflägsnade sig på olika vägar. På bestämd timma inträdde målaren i grefvinnans rum. Han var allvarligare och mera sluten än vanligt, och en värdighet, som kontrasterade mot hans ansigtes vanliga öppenhet, hade gjutit sig öfver hans anletsdrag. Arbetet börjar de under ömsesidig tystnad. Efter någon stund: förlopp gaf Gabriela sin kammarjungfru ett ärerde att uträtta, som för en längre tid måste af lägsna henne, men återföll derefter i sin tystnad.