och en i Götheborg, äro förekomna, så kunna vi dock icke underlåta att äfven säga ett ord i saken. Vi komma egentligen att fästa oss vid elementarundervisningen — vid de så kallade militärkurserna — såsom numera alltför vigtiga för att undangå en granskning, då tvåtredjedelar af armeens officerare vid dem inhemta sin bildning, Emedan vi bäst känna den läroanstalt för linieofficerare, som i Stockholm är inrättad, emedan densamma var den först etablerade hos oss och kan anses såsom en typ för alla de andra, samt emedan den, som vi hört, i allmänna omdömet haft anseende af att vara den bästa, så vilje vi just uppehålla oss vid den. På förhand måste vi dock nämna, att det ingalunda kan vara vår mening, att på danaren af denna läroanstalt kasta någon skugga — han har stora förtjenster om vår landtarmås bildning, emedon det är han, som genomdrifvit de nu brukliga officersexamina — men vi kunna derföre icke blunda för de fel, som visa sig vid hans läroanstalt — den enskilta högaktningen för hans person får icke nedtysta anmärkningar, af hvilka det allmänna i sinom tid kan skörda något nytta — vi tro oss äfven känna att hans bemödanden för allmänt väl aldrig komma i kollision med egenngttan. Att fästa sig vid läroanstaltens cordningsstadgarn, anse vi mindre beböfligt; tankarna om dem kunna vara delade. De äro ock genom generalordres till komna, och man kunde svara oss, att läroanstaltens föreståndare här endast tillämpa ordres, eburu man väl vet, genom hvilken dessa ordres tillkommit. Det torde dock tillåtas oss fråga: cm ej för många band på elevernas frihet qväfva deras ambition och fördystra deras lynnen, heldst man på vissa lärares anleten sällan ser något solsken, utan endast bitande stränghet? Sannt och skönt tyckes föreståndaren i taktik uppfatta förmanskapet, men vid utöfaingen deraf är han ingalunda lycklig — genom stränghet, äfven der den icke är beböfligz, förskaffar man sig ej lydandes kärlek — man bör vara billig, ej af den lydande fordra allt, af den befallande intet — hvilket är bättre att lyda af kärlek än af tvång? Då vi nu vända oss till undervisningen, böra vi kanske ge tillkänna, från hvilken synpunkt vi be trakta den. Man kan se ett föremål! från flere sidor, och deraf kommer den olika behandling samma sak af skiljda individer stundom erhåller. Den behandling måste dock anses bäst, som uppväxer under det bästa omdömet och den skarpaste blicken. Vid frågans bedömande hafva vi sökt ställa oss på rätt ståndpunkt och derifrån ärligt utgå. Officerns yrke är onekligen praktiskt och hans undervisning bör väl derföre synnerligast afse uppöfvande af praktisk duglighet och användbarhet; ty dem förutan kan han ej fullgöra sin tjenst. Men är verkligen undervisningen i våra militär lärosnstalter lämpad derefter? Häirpå måste vi af egen erfarenhet svara nej. Allt tycks nästan gå derpå ut att hastigt och lustigt få slut på läroböckerna, så att man åter kan börja en ny termin och se nya elever ikring sig. Vi medge, att den utmärkt skicklige och af alla älskade läraren i topografien söker göra sitt ämne för eleverna så fattligt och begripligt som möjligt, men troligen skall han ändock vara den förste att erkänna, det eleverna, i brist af prak tik, om de ställas på ett fält, hvilket de böra på karta affatta, skola stå der temligen främmande för sin sak. På samma sätt går det för de fleste i befästningskonsten, huru mycket än den manhaftige ingeniören under lärotimmarna orerar och sig konfunderar. Det är väl och godt att man med en bit krita på en stor tafla kan rita några streck, som skola betyda så och så; men dermed bjelper man sig ingalunda, då fråga är att på fältet, kanske ock under kulregn göra sina arbeten. Då förslår ej att prata, och man må lägga sig till så stora mustacher som heldst, så inbillar man dock icke de sina, att man till något duger, så vida man ej är sin sak vuxen. I artilleri förekommer en hop saker, hvilka eleverna väl borde när som heldst på lärosalen hafva tillgång att se, men de saknas der helt och hållet, och det är dem sjelfva lemnadt att af bokens ofte nog knapphändiga beskrifning skaffa sig en föreställning derom, bäst de gitta. Af alla dem, som på sednare tider tagit examen i kursen, tror jag få — kanske ingen — sett ett brandrör, ett uppsttningsinstrument, en vall-lavett, eit mörsar-block, m. fl., sådana, för undervisningen panska nödvändiga saker. Det är sannt, lärarena hafva för sitt besvär ingen lön af staten, utan deras arfvoden bestämmas genom öfverenskommelse med föreståndaren, hvilkens inkomster åter bero af elevernas antal. Då pu detta, emedan flere miltär-läroanstalter blifvit inrättade, aftagit, så måste behållningen vara klen, och således förmågan, att åstadkomma en allvar sammoare, mer ändamålsenlig och, i följd deraf, kostsammare undervisning äfven vara skral. Men beböfs det väl att dessa så kallade militärkurser ens bibehållas och uppmuntras? Vi tro att man kunde bjelpa sig dem förutan. Skulle då alla officerare 2läggas att genomgå Carlberg? Ja, så vida Carlberg undergick en betydlig förändring. Man har mot detta läroverk, som prunkar med namn efakademi, eburu der ej finnes plats för mer än 150 barn, framkastat så många välgrundade anmärkningar, att man nu hade rättighet se några förändringar vidtapas. Det ligger emot vår krigsakademi: 1:0 att gossen skickas dt innan ban ännu ens anar, hvilka pligter han, såsom krigare, mot fiderneslandet bör uppfylla, innan han ännu vet, om det öfverensstämmer med hans lynne och förmögenheter, att en gåns, då landets ära så bjuder, till dess värn draga sitt svärd; 2:o att han här uppfostras endast med kamrater, gom ämna sig på samma väg som han, hvari