der och trädgårdar, den sköna äparinnan blef förborgad för hans blickar. : Följsnde dagen förde honom änatligen til Sturmau, och arbetet började; men så artig och vän!ig ban än var mot det förtjusande originalet, så kullt syntes deita åter emot henom, och till kör ens förargelse infann sig oita under aryne den dystre pastorn, och bragte genom sina samtal målaren alldeles i förtviflaa. Biott sällan, då han var ensam med Gabriella och hennes kammuju:gfru, lyckades det Elvard att indraga hennei ett intressant samtal, och jemväl då fann han sig generad af flickans närvaro. Emesan hans djerfva bemödanden åsyft.de sit vinna Gabriellas uppmärksamhet, ja, it och med henes böjelse, men ban genast under de första dagarne börjat en liten kärlekshandel med den icka Louise, så var nemligen denna ställning mellan tvenne eldar för honom nästan obehagligare, än till och med pastorns lanysta predikon. Ice desto miadre gick arbetet sin regelbundna gång, och Eduard visade genast derumder, art han, oaktadt sin ungdom, icke var någon ovärdig lärjunge af konsten, XXXL ENGLAHÄLSNINGEN. Edvards arbete, som Han utförde med stor konst flit, måhända med afsigt något lingsamt, skoffsde honom nästan dageltigen tillfalle alt se den tillbedda grefvinnan. Det oftsre umgänget bade snart något mildrat Gabriellas ailvar, och som den unge målaren stördigt höll sig inom änsorna af den strängaste anständighet och den fullkormligaste blygsamhet, samt deg från dag blef tystlåtnare och nöstan alltid lät höra mysteriösa fraser, så fästade eit visst intresseinnan tort Sturmans sköna egarinna vid dens blonde ynglingen. Äfven Krumm bugade sig med räan tillbedjande vördnad för den unge koastären, som i hans ögon, ett himmelens budskap, j I