ven med dess milda anlete, dess blonda lockar och dess ovauvliga begäran syntes de båda exalterade sor en uppesbarelse af engelen Gabriel, och det var således lätt för Krumm att förm? Gabriella antaga den gåtlike främlingens anbud. De timmar, då Gabriella skulle sitta för honom, bestämdes, och emedan man för anständighetens skull ej kunde herbergera honom på sjottet, anvistes honom ett trefligt rum hos qvarnägarer, något som visserligen betydligt nedstämde den unge mannens förhoppningar, emedan han redan drömt sig åtminstone för någon tid i den vackra grefvinnans granskap. Eduard lät imediertid icke nedslå sina planer genom en felslagen förhoppning, och såg med klappande hjerta, i förväntan på första sittningen nästa morgon, den älskliga qvinnan afligspa sig. Knappt hade Gabriella och ps3storn på olika vägar försvunnst undan ynglingens blickar, förrän han, knäppande med fingrarne och under ett slädjerop, gjorde ett högt språng i luften, rOpande: I båda nerrarl, hvarefter han framtog återstoden af silt vin, som han sorgfälligt undangömt för de båda andäktiges ögon; I tron på Guds dom och himmelska tecken; Men de: är I sjelfva, som genom er dårskap bereden er en villa, hvaraf jag åtminstone vill draga all möj!ig fördel. Af våra svagheter uppkommer icke sällan vår storhet, äfvensom tvertom, vår storhet ofta urartar till svaghet, och en enda klok menniskas lek med edra svagheter förreår stundom afgöra öfver en hel verlds öde. Viäro en lekboll för hvarje luittryckning! Vid dessa ord påtände han en cigarr, och följde den återkommande värdens bjudning, att taga det för honom bestämda rummet i ögonsigte; det var litet, men trefligt, och Eduard satte sig genast i besittning deraf. Den öfriga tiden af dagen användes på att bese trakten, och ovilkorligt fördes hans steg dervid fram åt slottet Sturmau, men han såg endast dess byggna