skulle af den Heiise Ande för honom uppenbaras. Det vore således för närvarande bidas pligt, nit ömsesidigt rnaltas hvarandra och i gemensam indakt afbida den gudomliga uppenbarelsen. Ehuru öfvertygsd Gobriela var, att andans höra uppdrag ull Guds ära kunde utföres af värdiga menniskor, samt gerna 0832 med djep vitning tillerkände sin vän behörigheten hä : ville hon likväl alldeles icete raedgi va, att bor ; lf, som var så svag och syndig, kunde vera sedd till sådana ärdamål, utan buga: le sg djupt i sia ödmjukhet och blygseamhen B-gagnende deana samtalets vändsing. anförde K:umm såso.u exempel sjelfva den heliga Maria, som, öfverskyggad af Anden, i hbe!a sin undergifvenhbet och enfald, först igenom engelens belsving och trösande ord kommit till den öfvertyge!se, a att bon var det heliga verktyr, hvarigenora Gud stulle inträda 1 den syolga veriden; derefter utbredde ban sig med myckea vältalighet över det saliga i en sådan kallebe, öfver den helige Josefs och Marias lycka, och satte slutligen, under hänföraisen af sin enthusiasm, sig och siu lärjunge : ta he!iga pars ställe, Hau hade under dett nga sarntal hänfört, icke blott sig sjel, utan äfven Gabriela till en sådan exaltation, att föga fastedes, ett icke denna sista 2nsig sig bestämd ull en annan Guds moder, så mycket rer då sastorn. visade he.we, huru oundgänglig Messias ya födelse vore för denna syndiza verld. Slutet af detta samtal hölls vid bordet utanför qvarnen, och det med sådan ifver, att dea unge målaren hört, om icke allt, dock åtskilligt deraf; Visserligen förstod ban blott föga af de förvirrade aserna, dock bade han så ofta hört den heliga Maria nämnas, red bärseenda till den sköna srefvinnav, som han så geraa skulle velat porträttera, att han, hastigt beslutsam här som anars, derpå grundade sin plan. Sedan gästerna sålunda slutat sitt samtal och, som det tycktes, lagade sig i ordning att gå bort, framträdde han