med den mala fides, för hvilket de som begagns denna taktik, erhållit den numera till sin betydelse någorlunda kända benämningen afpolitiska hvalfiskar, allt sedan den bekante Argi lika bekanta fnysavde och dykande på djupet i representativusfrågan. Huru förhåller sig nu denna politiska hvalfisknatur till Frejas beteende i frågan om Adeln? Det är, säger Freja — mot Adelsinsiitulionen och dess id vi riktade våra vapen.n Manne det då var för att motarbeta institutionen och dess id, som Freja rekommenderade, bland alla de ingifaa representationsförslagen, det som åsyftade att inrätta ett öfverhus med adel och biskopar i den nya representationen, såsom det lämpligaste af alla? Vi hafve redan flera gånger förgäfves och på det ömaste anhållit om Frejas utlåtande, huruvida hon ännu vidhåller denna sin tanka, och om hon verkligen anser införandet at ett sådant öfverbus vara det rättaste sättet att motarbeta bördsinstitutionen ; och vi besvärja henne hu, i den sköldmös namn, som hon för på sin vignett, vid stoet, som hon rider på, och vid sjelfva hjelmen med den lilla kattungen, som pryder hennes antiaristokratiska hufvud, att icke låta oss för länge vänta på svar. Hvad åter individerna vidkommer, säger Freja att hon icke underlåtit att göra de adelsmän, som ej varit smiltade af den aristokratiska idgen, all den rättvisa, de förtjena. Vi utbedje oss då äfven att Freja ville förklara, hvilka dessa adelsmän äro, som hon gjort rättvisa; att hon täckes nämna en enda adelsman, på hvilken hon ej sökt att tillämpa det påstiendet, att blodet är tjockare än vattnet m. m., och huru det kommit till, att bon företrädesvis sökt göra opposilionens Iedamöter på Riddarhuset misstänkta för aristokratiska sympathier och motiver i allmänhet, utan att deiifrån undantaga någon enda, om också vid ett och innat tilltälie en liten artighet kuanat bestås åt någon bland dera i anledning af något specielt anförande. Hafve vi orätt häri, så kör det också ej vara svårt att vederlägga oss med något exempel; men kan Freja det icke — bar bon i ssmma misstanka om: hemliga aristokratiska afsigter sökt inväfva såväl Aftonbladets och Dagligt Aliehandas redaktörer, blott derfö re att de äro adelsmän, som medlemmarne af oppositionen på Riddarhuset, vid sista riksdag, just under det hon sjeif rekommenderade ett aristokratiskt representationsförslag och klandrade konstitutionsutskottets ledamöter, äfven dem af adeln, för deras radika ism och norrskhetsifver. — då invebör ett sådant bandlingssätt just hvad vi efter vårt sätt att se, kaila pöbelaktighet, eller brist på conduite i fall detta ord, såsom Fransyskt, smakar bättre.