— Redaktionen af Freja har i sitt gårdag blad ställt sig på en pjedestal, i anledning ett yttrande i Aftonbladet för d. 5 April. I artikel, hvari vi hade tydligare och närmare u vecklat meningen med ett föregående af Svensi Biet upptaget uttryck: Nationernas skabb, såso tillämpligt på bördsoch prelat-elementet i san hället, yttrades nemligen: Hvar och en vet oc pbar af erfarenheten sett, att en adelsman, barc elier grefve kan ega fullt ut så stor grad ädelhet, upphöjda tänkesätt och god karakte som någon annan; och vi kunne ingalunda gil dJeuna brutala och pöbelaktiga riktning, so Man någon gång sett på ett annat håll uppe: bara sig, att på förhand med et blindt h utfara mot allt hvad adelsmän heter, såsom 0: man ej bland detta stånd kunde träffa de me ,oegensyttigt fosterländska tänkesätt. Men man hos en adelsman finner en sådan inre ade vär den alls ingen nödvändig följd af börde utan ligger i hans personlighet ete. Nys nämnde uttryck om den brutala och pöbelaktig riktningen har Freja nu sjelfmant tagit åt si men påstår naturligtvis att beskyllningen är t rättvis; att hon väl angripit adeln, att det: mot institutionen och dess id hon riktat sir vapen, och äfven mot de adels-individer, so! änvu Jjäto påskina, att det rent patriotiska er dast rymmes inom den adliga bjelmen; me hvaremot hon ej uraktlåtit att göra de adel män, som icke varit smittade af bemälde id all den rättvisa de förijenat; hvaraf är klar säger hon, att någonting så enfaldigt ej bi kunna tillvitas oss, som att utan undantag hafv fördömt hvar och en, som råkat hafva e sköldemärke. I bredd härmed frågar Frej om icke den ofvannämnda stötande benämnir gen i Aftonbladet snarare; än hennes beteend förtjenar namn af pöbelaktig. I anledning häraf och om det än gerna nr medgifvas, att den bild Aftonbladet begagnad var något stark, ehuru vi minst bade trott a Frejas smak och förkärlek för mustiga sak skulle finna något dervid att invända, böre : fästa uppmärksamheten derpå, att efter vårt b grepp, det pöbelaktiga aldeles icke ligger uti b gagnandet af eit starkt uttryck om en sak, so i sig sjelf är sann, och som icke utan omskri ning kan tecknas med någon förmaksterm; ut: i en conduite, sådan som den ådagalägges n man t. ex. utan giltiga skäl eller, ock mot bätt vetande, anfaller persorers motiver med dåliga b skyllningar och recriminationer, eller med ett o: TEEN ASEAS NN MISS SE SET EN ra 1 TASK SI