till hans inre exaltation. Inom kort tid var han genomträngd af dena öfvertygelsen, att Gud åsyftade med honom och den unga grefvinnan ett högt ändamål och hade bestämt dem båda till sin synnerliga nåds verktyg. Om han i början bekämpat sin gryende kärlek till Gabriela, så lemnade han den nu likväl fria tyglar och närmade sig till den intagande flickan med enthusiastiskt svärmeri, genom hvilket en djup aktning och en religiös vördnad framlyste. Gabriela bar, såsom förut är nämdt, efter hans önskan, namnet Maria, uader det han sjelf endast nyttiade sitt eget förnamn Josef. Gabriela tänkte ej på kärlek, hennes hjerta frossade i from enthusiasm. : Ungetär en knapp timmas väg från Sturmau låg, i en vacker grönskande dal, en sågqvärn; en skuggrik gångstig leder längs bäckens stränder under vide och andra buskar, samt erbjuder på åtskilliga punkter de täckaste utsigter. Denna Gabrielas favoritpromenad besökte hon på sednare tider så mycket flitigare, som qvarnen, dit den förde, låg ungefär på hälften af vägen, som skiljde Sturmau från den lilla stad, der Krumm var pastor, och den fromma lärjungen nästan dageligen här sammanträffade med sin vän, om icke de formliga religionsöfningarna samhade alla de trogna på Sturmau. En vacker vårmorgon hade Gabriela således begifvit sig på vägen, för att på bestämd tid träffa pastorn vid qvarnen och tillbringa några timmar i hans lärorika umgänge. Man träffades; en enkel frukost förtärdes tillsammans, hvarefter pastorn, fördjupad i samtal med sin unga lärjunge spatserade längs kullen,