Aftonbladet – 8 april 1842, sida 3

detta arbete befann sig aldra bäst, hade han genom sina svärmerier och isynnerhet genom sina skildringar af den gudomliga rättvisan, af den Allvetandes eviga stränghet och oblidklighet, helt och hållet underkufvat baronessans sinne, och sålunda förnedrat det eljest kloka och erfarna fruntimret till sitt lydiga verktyg. Hennes samvete, måhända icke alldeles fritt, plågade henne med förebråelser, till och med öfver obetydliga saker, bland annat deröfver, att hon vågat draga bibelns ofefbarhet i tvifvelsmiål, hvilket bon nu föreställde sig som en oförlåtlig syrd. Genom fördubblad fromhet skulle allt sådant zodtgöras så vidt det kunde ske. Sådant hindrade henne imedlertil icke från att, efteråt som förut, plåga alla menniskor och att isynnerhet ej försumma något, som kunde skada eller såra den stackars Mathilda. Denna förblef sig lik, och hon och baronen tackade Gud, att han sändt den Jånge, svarte mannen, som så väl förstod föngsla baronessan, så att åtminstone aftnarna blefvo dem öfriga, hvilka nu åter tillbragtes på det förra, angenäma sättet. Det gemensamma tvånget hade imedlertid bidragit att sluta baronen ännu närmare till Mathilda, hvilken å sin sida dubbelt bemödade sig att låta honom glömma den börda, hvarmed ban sjef belastat sig. (Forte. följer.) J——AKLL Ör — I Verdalen i Norrige tilldrog sig den 7 Mars följande sorgliga händelse. En Jemtlindning, vid namn Erik Nilsson i Byan, hade under kortspel med en af sina kamrater, på den sednare marknaden i Levanger, förlorat 480 Rdr, hvilken summa utgjorde nästan hela bans förmögenhet. Förtviflad öfver sin förlust och wid föreställningen om det sorgliga öde, han derigenom beredt sin hemmavarande hustru och sina barn, lemnade han Levanger ch slutade emellan gårdarne Sundbye och Lefring sitt lif, genom att hänga sig i ett träd.