Aftonbladet – 8 april 1842, sida 1

att hvad ban först fordrade af sin husbållerska var redlighet, ordningssinne, flit och beskedligbet, men att han framför allt önskade sig ett fruntimmer, bvars mun hvarken liknade en perpeluum mobile, emedan ett sådant evigt pladder vore bonom olidligt, eller ständigt hölls tillsluten af brist på själ ocb tanka. Mest af allt fordrade han likväl att slippa sura miner och således de tusende ledsambeter, som följa med ett nyckfullt och ombytligt lynne. Inotet af dessa fel — så slöt hans långa tal — trodde han sig behöfva frukta hos henne och sålunda ville ban antaga henne, förutsatt, att hon fann sig belåten med de öfriga vilkoren. Mathilda såg sig nu upptagen i det Hohensteiuska huset och hennes ktiskvärda egenskaper gjorde henne snart gerna sedd af den gamie herren. Ett eget behag gjöt sig också öfver allt hvad Mathilda företog. Icke så, att hon med konstlad beställsamhet sökte vinna sin husbondes ynnest; tvertom förrättade hon tyst och obemärkt sina åligganden. Då t. ex. barenen för första gången efter hennes ankomst trädde ur sin skrifkammare i de vanliga konversationsrummen, fann ban sig så öfverraskad af den ordning och precision, hvarmed allt, ända till de minsta småsaker, var arrangeradt, att han ett ögonblick stannade vid dörren, för att se efter, om hav verkligen befann sig i sitt eget rum. Det ges menniskor som äro poeter, utan att någonsin hafva skrifvit ett poem eller något annat litterärt arbete, eller ens vore i stånd att göra det. Icke destomindre ega de en rik fantasi, ett skapande snille samt ledas af en fin takt och en varm känsla. I deras själ svallar