fKr TRE RSS NRA ——Sr — I — — — — — Lord Casteleaunt som, till. följe af ett nytt infall, nu kallade sig Ahasver, var, sedan han en tid fortsatt sin fotresa, kommen till denna trakt, utan att hans sorgbundenhet derigenum det minsta aftagit; dock hade ansträngningen under vandringen förskaffat honom en vigtig fördel: han insomnade icke allenast straxt första aftonen till följe af sin trötthet, utan åtnjöt äfven sedermera en fortfarande mnattro, en välgerning, som i flera år varit honom förnekad, och som han nu ifrigt bemödade sig att underhålla genom oaflåtlig kroppsrörelse; men knappt hade han kommit till denna trakt, förr än han kände sig så intagen af dess: groteska skönhet, att han beslöt en kort tid vistas i helfvetesdaten, och der flyttade in i en kten dålig koja, i den vackra Schwarzwaldskans föräldrars hus, om hvilken vi nyss talat. Fullföljande sin fixa id om Guds öfver honom hvilande förbannelse och identifierande sig med Ahasverus, ströfvade han nu genom de dystra skogarna, klättrade upp på de brantaste klippor, och uttalade högt de känslor, som söndersleto hans hjerta och ängslade hans sinne; men under det denna besynnerliga lek skänkte honom sysselsättning, till och med förströelse, vältade han en tung börda från sin själ genom ett sådant meddelande af sitt lidande, ehuru det endast skedde inför en död natur; ja, han började till och med småningom få sinne för naturens skönheter, och denna alla lidandes kärleksfulla moder var också ensam i stånd att läka hans sår, i det hon småningom drog honom till sitt bröst, ifrån dess exalterade sjilstillstånd. Han satte sig väl länge envist emot den fattiga, men ärliga familjs böner, hos hvilken han inqvarterat sig, att stå fadder åt det nyfödda barnet, anförande sitt gamla påstående, att ban genom denna handling endast skulle bringa olycka öfver den lille verldsborgaren; men då