nerad ställning till deras religiösa åsigter, och hvilken endast då gaf vika, när gåfvor eler offer pålystegs till läsarepresterne. — Af likgiltighet och lättja lät Konsistorium 1 Wexiö läsarepresterne fritt husera. brydde sig ej om de påstötningar det fick af andra, som sågo djupare ia i saken, ja, till och med lofordade läsarepresterne för deras nit vid lärans utbredande. En läsareprest var nästan ständigt säker om de flesta rösterna till ett ledigt gäll, serdeles om bönderne hade pluraliteten; derföre blefvo många läsare, gåfror insamlades och derföre lönte det sig att vara läsareprest. Jag drager ej i betänkande att yttra, det läseriet eripit omkring sig på en kort tid, serdeles genom den torfiiga ställning, hvari massan af allmogen alltjemt råkar, och hvilken ställning hårdast drabbar torpare, backstugusittare och inhysesbjon, hvilka alla ut göra pluraliteten bland läsarze; deras religiösa biidning står lägst; deras fanatism står lätt att uppdrifva, och derföre behöfs blott en kraftig fanatiker i spetsen, för att åstadkomrma en folkrörelse, hvilken ingalunda blifver styrelsen till men, helst läsarne äro lojala, och presterne ingalunda äro okunnige om, att läseriet på högre ort är långt ifrån illa anskrifvet. — Att allt yttre våld ännu ingenting gagnar, ett det tvertom nu skadar, är alias öfvertygelse, som känna allmogen, ty det är endast på förnaftsväger, som läseriet kan motarbetas; det vore alltså det öfriga presterskapet, som borde åstadkomna detta. Det kan väl ej nekas, att läseriet, predikosammankomsterna och dylikt dock förråda en religi längtan, -U behof eter ondelig föda, tröst och vä ledning, och att det således är en hunger, som bör bezlagas och respekteras, ehuru medlet att tillfreds ställa dem ligger hos vårt presterskap. Jeg har här — Långfredagen och Påskdagen — hört en läsareprest predika; den ena gången predikade han 23, timma, andra gången två timmar, men om han sagt hvad han skulle säga blott on gång. så hade endast predikningen räckt blow !, timma tbvilket tyckes mig vara lage m; men då han t. ex. kom att tala om heiveiet, så blef det gula helvetei — vblåa helvetet — svafveilågande belvetet — sjudende helvetet — ,etterfulla helvetety o. s. v., samt då han talade om verldens lättsinnighet, sade han buia med veriden m. m., och allt d-tta ? en rad upprepadt, två å tre gönger efter hvarandrs; fåfängt må man söka en gnista af inspiration i desse predikningar, längt derifrån! Men de slå an allmogen, enär de ej höja sig öfver dess horisont, adressera sig will inbillningen med vidskepelsens stormbasun och tillämpa bibelspråk , lizt och olikt. Jag tror ej att läseriet är i aftagande, än mindra att det motarbetas genom de nu vidtagna åtgärderna, men jag hoppas, att löpandet tili predixningarna, som hällas af barn och pigor, afstannar, när vi spart få vår, då tankarne riktas på annat — — —Ln TNE ———