aJa, om din far tror så, då är det en annan sak; ban är den klokaste karl i hela byn, och kan väl döma öfver sådant. Men hvarföre ser du så der efter främlingen? aJo, ser du Bebi, dermed är det på sitt eze! sätt beskaffadt. Mannen är dyster, det är väl sannt, men derjemte är han också god och beskedlig.n aDu vet att mor har skänkt mig en liten bror. Lord Ahasver, som främlingen kallar sig, bade just då bott två dar hos oss; hon blef dervid mycket sjuk och krasslig, och då gaf den dystre mannen henne en vacker penning, ait vi skulle kunna köpa henne kraftig mat, och .-..! Nå, och nu? frågade den andra nyfiken. Nu vill han också vara fadder åt min lille bror ? cHvad säger du? Lord Asver eller Ahasper, hvad han heter, vill stå fadder ? Nå, hvarföre finner du det så underligt? aSå du kan fråga, är han inte en kättare? aDet är sannt, men han ska bara vara bifadder, ty kusin Andres blir den riktige faddern. Ja, om det så är. ... Ser du, Bebi, nu har han gjort sin vanliga spatsergång på morgonen, och ska klockan tie vara närvarande vid dopet, och som jag war rädd för att han skulle stiga upp ända till Zwiogerfels, så såg jag så noga ditupp och ser du, jag tog icke felt. Å ja, klockan tie kan han nog vara tillbaka. Jag hoppas det, ty annars vore det slut med hela vår glädje. Du kommer ju också med, Bebi? Helt visst l) Nå, så Gud vare med dig dål Farväl, farväll) Härvid skiljdes båda flickerna åt och gingo hvar och en skyndsamt hem till sitt.