Article Image
maning af Missionssällskapets Direktion, till allmänheten, att genom penninr;bidrag sätta sällskape: i tillfälle att utöfva sin verksamhet för Lapparnas omvändelse, kan en resande Norrbottning icke hindra sig ifrån att, efter å vederbörlig ort tagen kännedom, yttra ett par anmärkningar i afseende å användande! af den V,,:del af insamlingarna för Lapparnas omvändeise, som verkligen kommer detta ändamål tili godo, helst detta missionsföretag är till en viss grad omyjordadt af samma töcken och tvetydighet, som en del andra förhållanden, uti hvilka Hans Excellens Rosenblad och Hans Eminens af Wingård äro de verkande krafterna: en firma hvilken genom förstärkning af de inoch utrikes Sekreterarne ingalunda förändrat sin karakter i afseende å yttre andäkttighet och inre renbjertenhet. Sällskapet har ensam! sträckt sin verksamhet till Vesterbottens Läns Lippmark, utan att vid Norrbottens taga minsta befattning, oaktadt likväl Lapparne i den sednare äro iångt talrikare, okunnigare, vildare och vidskepligare. I Vesterbottens deremot äro en mängd Lappskolor inrättade, oaktadt säkerligen Lapparne härstädes stå på lika hög religiös bildningsgrad som Uplands och Skånes allmoge; ett förhållande hvarför siaten har att tacka det omsorgsfulla nit som egnas församlingarnes patriarkaliska vård af Vesterbottens Lappmarks oresterskap, hvars vandel och verksamhet i ofrigt, så låogt Missionss lskopets Direktion ej utöfvat nåzot inflytande, i hvad sedernas renhet och sann reigiös andakt beträffar, kan tjena till föresyn för hela rikets presterskap. Samma förhållande är dock icke j Norrbottens Lappmark, der omåtilighet i spirituösa drycker, med och utan åtföljande aktioner och suspensioner, nog ofta inträffat. Men hvarföre ifrar då sällskapet att biträda den herde, som sjelf förmär valla sina får, lemnande åt sitt öde den, hvars mart detta Ofverstiger? — Vår frälsare sjelf kom ju i verlden ej för att bota de helbregda utun de kr.nke. — Troligen emedan det i Vesterbottens Lappinark hvilket ej är händelsen i Norbottens, fianes en talvik Svensk allmoge, hvars välgörenhet och böjelse för svärmisk andakt båda ligga nära Sällskapets egna böjelser. Bland denna stiftas af lärarne i Lappskolorne, som äro Sällskapets Missions Catecheter, sexteriska förbund, religiösa sällskaper och dylikt, hvaraf? det mest kända är dei som förekommer under firman Ordets vänner, deraf flera eler al la hafva serskilda stadgar och statuter, ärsberättelser samt periodiskt utkomminde genom Hr Scots försorg i Stockholm tryckta religiösa ströskrifter. der den nychristne på hvarannan rad erinras om djefvulen och strängeligen forbjudes under ds befängdaste skäl och hotelser lilvets oskyidigaste njutningar. Inför dessa små verkligt kristna församlingar, och äfven för allmogen i allmänhet hållas af catecheterna sönoch högtidsdagar och äfven ofta hvar dagarne, vid alla tider på dygnet predikningar, utläggningar och böner, med ty åtfoljande missionsinsamlin, ar, der åhörare med lugnare temperament och ej mobilt nervsystem sofva och de motsatt qva ificerade våldsamt exciteras till de klokare och omtänksammare husböndernas verkliga oro, hvilka under kampen mot en otacksam jord, måste fordri mera af silt tjenstefolk, än att de i tid och otid svänga näsan öfver boken och bortdröna tiden med indeliga sånger. Herr Scott utgör likasom en före iragande hos den heliga synoden af nämde catecheers tjensteoch personella ärenden, och hafva dessa härigenom med honom ständiga, ätminstone skriftliva, relationer. om ock icke mera än en af dem haft tillfälle att i Herr Scotts sköte knyta en intimare ros och vänskapsförbindelse. Husböndernas nyssnimnda farhågor äro så rycket mera grundade, som Westerbottens Lappmark lika väl som Jönköpings län, egt sina exstasierade käringar och pigor, som med konvulsioner och predikoraseri smittat hvaranåra, personer med hvilka Herr Scott, som rätt väl vet hvad för honom är ati göra af okunnighet och vidskepelse, icke försummat ait genom tredje och fjerde man göra bekantskap. Möjligen kan dock ten Londonska konferensens intresse gå miste om att skörda i Lippmarken genom den alltför tidiga skörden i det bättre befolkade Småland, hvars oroiga religionsrörelser till sitt ursprung icke torde vara Herr Scott främmande, och bvars verkningar kommo i lagom tid att visa hvarthän läseriet och methodismen kunna leda, eburu dessa verkningar utan tvifvel gått vida längre än han önskat. Konsistorjum i Hernösand har afven längesedan infordreat vederbörandes yttrande, huruvida metodismen i omförmälga samhällen der missioussällskapet drifver sitt spel, slagit några djupare rötter. — tr — Utdrag af ett bref från Smålard. — — — — Tag har vistata här nråsra dazar i och för an

7 april 1842, sida 3

Thumbnail