Aftonbladet – 7 april 1842, sida 2

slagna arfvoden, för innevarande årets första och andra qvartal, anordna af andra hufvudtiteins besparingar, derå dessa arfvoden dittills varit anvisade; förmodande tillika, att, innan slutet af då instundande Juni månad, Kongl. Maj:t skulle täckas så väl pröfva den sllmänna frågan om förändrad vexelstadga för utrikes handeln, som ock dervid slutligen bestämma, huruvida vexelkontrollörsbefattningarne borde fortfara eller indragas. Kongl. Maj: behagade blott i nåder förordna, att Statskontoret egde fortfara med utbetalningen af de, åt vexelkontrollörerna i Stockholm och Götheborg anslagna arfvoden af andra hufvudtitelns besparingar, till dess Kongl. Maj:t, i sammanhang med frågan om utrikes vexelstadgan, fattat sitt beslut, rörande dessa befattningars indragning eller fortfarande. När deref ter, den 5 Maj 1837, anmältes, att vexelkontrollören i Stockholm, tillika ledamot i Kommerskollegium, med döden afgått. förenade sig Statsrådets ledamöter om det underdåniga tillstyrkande, att, till beredande af besparing för andra hufvudtitein, den, som förordnades till hans efterträdare i bemälde kolle gium, äfven måtte åläggas att bestrida den, af honom i lifstiden med 4,200 Rdr innehafda befattning såsom vexelkontrollör, emot vedergällning af 400 Rår, såsom ersättning för skrifvarehjelp och omkostnader i och för befattningens utöfning; hvilket tillstyrkande Kongl. Maj:t täcktes gilla. Då Rikets Ständer, i ofvan åberopade skrifvelse af den 6 Ositober 4834, tillkännagifvit sitt beslut, att de, under riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar icke dädanefter måtte användas till några bestämda löneanslag å stat, och sin åsigt af Kongl. Maj:ts rätt, att disponera sådana besparingar, som inom titeln vid ordinarie anslagen kunde uppkomma, hemtade Just, Omb. anledning till anmärkning dervid, att Konungens rådgifvare, dels den 46 Maj 4855, icke allenast tillstyrkt vexelkontrollörs arfvodenas ytterligare, för första hälften af året, anvisande å andra hufvudtitelns besparingar, utan äfven, då Kongl. Maj:ts i detta ämne fattade heslu: syntes förutsätta än längre fortfarande utbetalning ef dessa arfvoden, underlåtit att deremot göra föreställning, dels den 5 Maj 1837, vid fråga om återbesättande af då lediga vexelkontrollörsbefattningen i Stockholm. likaledes tillstyrkt, för den, som skulle dertill förordnas, en mindre vedergällning, att utgå på enahanda sätt, som tillförene; och detta allt, ehuru bekant var, att å andra hufvudtitelns besparingar, i anseende till år efter annat gifna anvisningar derå utöfver tillgångarna, ingen behållning, utan en betydlig brist egde rum. Vid dessa tillstyrkanden bafva således Rikets Ständers ofvan berörde. under den 24 April och den 6 Oktober 1834 lemnade föreskrifter, om samma besparingars disposition, blifvit åsidosatta, och följaktligen, emot 65 regeringsformen, öfverträdda. Dertill hafva med sina rådslag bidragit, vid begge ifrågavarande tillfällen, Justitiestatsministern grefve Rosenblad ), Statsråden grefve Löwenhjelm, friherre Åkerbjelm och friherre von Schulzenheim, samt Statssekreteraren, herr Presidenten Skogman, och derjemte; vid förra tillfället, herr Statsrådet Poppius, och vid det sednare herr Statsrådet grefve Hård, emot hvilka fördenskull anmärkningen i detta ämne riktades. De tilltalade anförde, i anledning deraf, att då Kongl. Maj:t uppsköt afgörandet af frågan om vexelkontroliörsbefattningarnes upphörande, blef deraf en nödvändig följd, att de, alltsedan år 1816 af andra hufvudtitelns besparingar utgående löningsförmåner, hvilka således ej inneburo nåzon ny eller tillökt anvisning å desamma, måste fortfarande utbetalas ; men att en besparing af 1,200 Rdr hade blifvit beredd uti de, ursprungligen till 4,800 Rdr, mena år 4898 till 4,200 nedsatte kostnaderna för vexelkontrollören i Stockholm, genom beslutet den 5 Mars 1837. Anmärkningen hade derföre förekommit de tilltalade lika oväntad, som ogrundad. Just. Oab. erinrade vid denna knapphändiga förklaring, att om än uppskofvet med frågan öm vexelkontroliörsbefattningarnes upphörande gjorde ett fortsatt anslag för dessa befattningar oundvikligt, deraf icke följt nödvändigheten af ans:agets fortfarande anvisning på besparingarna, bvilket, tvertom, R. St. uttryckligen begärt icke å dessa måtte vidare ifrågakomma; dessutom. hade Statskontoret anmält, att de redan gjorda anvisningar å dessa öfverstigit tillgångarne, m. m. Af R. St. skrifvelse den 6 Oktober 1834 inhemtades dessutom deras allmänna beslut, angående besparingarne, och att dessa ej fingo användas till löneanslag på stat. Då imedlertid deremot stridande tilistyrkanden skett och varit oförenliga med R. St:s föreskrifter, samt icke i öfvervägande synes hafva kommit, om och huruledes andra utvägar till dessa utgifters bestridande kunnat beredas; kunde Just. Omb. ) Detta grefve Rosenblads biträdande af rådslaget synes så mycket anmärkningsvärdare, som det var hans brorson, som utnämndes till den tjenst, hvarmed köontrollörsarfvodet (ty befattningen vet man ej är hufvudsaken) åtföljde. — Red:s anm. 4 08 Eg 0 PAA RR (RR