Aftonbladet – 7 april 1842, sida 1

BR Te Vr rr 0 TTT TTT TTT TT TT nn nr re öfveriläggning icke kunde komma till något be slut och icke begrep huru en varaktig förbin delse skulle kunna inledas emellan honom oct baronessan, så tog han sin tillflykt till denn: tröst, som alltid skall rädda lättsinnet och trög beten, då den förstnämnda icke mer ser någo: utväg, och den sednare icke vill höja sig ur sir angenäma slummer; han ropade nemligen obe slutsam: Det må bero af slumpenle En vigtig fördel kunde han likvål hemta a hvad som förefallit, och dertill en fördel, son rörde hans existens, bvilken, genom hans tom börs, stod i mycket äfventyr. Han skref näm ligen genast till pastor Krumm, berättade fö honom i prunkande ordalag hvad han reda gjort och framdeles ärnade göra, och hvilke stort och för församlingen vigtigt verk i närva rande stund sysselsatte honom, underlät dervi icke på det vackraste utmåla sina förhoppninga och utsigter, och slöt med anhållan om någo anderstöd, på det han måtte bli i stånd att p ett värdigt sätt utföra det Gudi behagliga före tag, som han till församlingens ära och förde börjat. Under dessa sysselsättningar hade morgone: förflutit, och man for just förbi det gamla, äre vördiga Worms, då han åter kom upp på däc ket. Hans blickar sökte baronessan, men för gälfves, ty frukun för en ny nervattack had fört henne ned i salongen, och som han ick vågade framtränga ända till första platsens rum så måste ban tåligt afbida damens återkoms Nu såg han hennes karomarjungfru sitta på e smörtunna och genast fick han det infall, a! hos henne skaffa sig underrättelse om dess ma!