Aftonbladet – 6 april 1842, sida 3

för alt begagna Minervas uttryck. DSakert vetli ock den Gamle Methodisten detta så väl somlc någon af oss, och han tyckes vara riktigt enl: liten skalk, som velat försöka ohvad folket säger om förslaget. KONSTOCH LITTERATUR-STAFETT. . London, Mars 43. . Italienskå operan börjar inom !å dagar sina representationer. Mr Lumley har redan framlagt sitt programm, hvilket i sanning innehåller många och stora löften. Visserligen hör man ännu ieke på allvar af hvarken Rubdini eller Tamburini, men Giulia Grisi är likväl primadonna, vid hvars sida stå de frejdade talangerne fruarne Persiani, Molteni, Frezzolint, Ronloni med flera, och i främsta ledet af den manliga personalan finner man Mario, Lablcahe far och son, Guasco, Poggi, m. fl. Bland de operor, som komma att gilvas under säsongens lopp, märkas Marcadantes )Il bravox och Elena de Feltres Bellinis Beatrice di Tendanr, Fioravantis Cantatrice Villane, ett par arbeten af Donizetti och slutligen äfven Mozarts Clemenza di Titos och Cosi fan tutten. Covent-Garden teatern har på de sidsta veckorna haft några noviteter, som gifvit folk. Rubbles of the day, en komedi af Douglas Jerrold, innehåller en ganska qvick och träffande satir på allehanda nutidens olater, men har det felet att vara mera en blott dialog, än en lefvande handling. Comus, Miltons gamla bekanta så kallade masque, som blifvit återupptaget med mångahanda förändringar och arrangementer, har varit föremål för de mest olika omdömen af konstkännare och tidningar; det vissa är, såväl att musiken, af Händel och Purcell, har flera intagande partier, som att hela sceneriet är utfördt med en elegans och lyx, som säkerligen! länge skall hålla pjesen uppe i publikens ynnest. Miss Adelaide Kemble, som ändtligen synes hafva tröttnat vid sina eviga triumfer i ;Normaxr, bereder sig att med det första uppträda inFigaros bröllop af Mozart. Man: förespår att hon såsom Susanna skall göra ven verklig epok i hela I den engelska operans historia.s : t Mr Macready, Drury Lane teaterns famösa di-d rektör, utstår i tidningarne mycken smälek både för sina anordningar i allmänhet, som för sitt braskande och högtrafvande spel. i deroller, han i egen, person utför uti diverse tragedier. I-, medlertid synes han ännu icke hafva förlorat modet... Den nyaste pjeien på hans teater är? nGisippus, af Gerald Griffin, ett stycke, som eS gentligen har att tacka en viss Mr Marshalls förtjenstfullt målade dekorationer för den lyckan! att icke hafva fallit genast i första handvändnin, gen. Macready är i titelrollen. ogement pateli tisk, men har ofta nog den oturen att med sinal tragiska gester och sina rynkatle ögonbryn ver-! ka alldeles motsatsen: af-hvad han åsyftat. Operan åtis och Galatea, med musik, lånad från diverse Händelska saker och arrangerad af en anonym, har gifvit många goda hus. Musiken l, är vacker, men som Mr Macreadys hela trupp: icke eger en enda röst af högre rang, kan man lätt föreställa sig att utförandet håller sig vid en behaglig medelmåtta, och det ser tveksamt ut om det är på sådant sätt den värde direktören skall gå i land med sitt för öfrigt på visst sätt berömda bemödande för den äldre klassiska opera-musikens återställande. Konserternas tid är nuinne. M:r Henry Russel, en sångare af utmärkt och mångsidig talang, har redan gifvit tvenne sådana, hvilka -varit lifligt besökta. M:r Joseph Baigh, en annan omtyckt solosångare, annonserar äfven en följd af ,Grands concerts,, deri mad. Caradori-Allan, miss Kemble och flera andra af Londons förnämsta musikaliska artister skola deltaga. tskilliga bellettristiska nyheter äro att anteckna. Bul!wer har utgifvit en ny roman i tre volymer, kallad Zanonis. Ämnet är mystiskt, filosofiskt, fantastiskt; det är ett bakverk af de mest osammanhängande och olika saker, bäst man är inne i en krets af trollkarlar och undergörare, finner man sig inkastad i hvimlet af franska revolutionen, det går omkring för ens hufvud liksom en stor slängpolska af drömbilder, hvilka man förgäfves söker naturligen reda Toch förktara för sig. Snillrika tankar och äfven spridda partier af poetisk förtjenst förekomma i I detta underliga samelsurium, men i alimänhet kommer. man öfverens att boken eger förenäde lnästan alla de brister och lyten, som här och der förekommit i Bulwers förra romaner, utan att deremot ega stort af dessas många förtjenster. Af mistriss Bray har man äfvenledes erbållit en ny roman pHenry de Pomeroy or the Eve, of St. John., Det är ett af hennes bästa arbeten. Ett par gamla legender från Cromwell och Devon ligga till grund för berättelsen. nTemugin, afterwards surnamed Genghiskhan är en historisk roman af författaren till Am rams Den saknar icke sina goda sidor. Barnaby Rudge är den färskaste af Dickens Produktioner. Titepersonen i denna roman är en fåne, tecknad med verkligt shakespeariskt snille: för öfrigt äro scenerna, liksom i Dickens föregående berättelser, hufvudsakligast hemtade utur folklifvet, hvars brokiga alldaglighet författaren skildrar med sin kända humor, låtande de skönaste blommor här och der upp:pira ur den till och med smutsiga jordmånen af mer än plebejiska seder och lefoadsförhållanden. För öfrigt har Dickens här för första gången inträdt På den historiska romanens gebit och förlagt handlingen i en förgången tid. Han kan anses hafva fullkomligt lyckats äfven i denna nya genre. M:r Granis aLights and.shadows of London 4 O 0-4 Pr AR PR a OM RR på 1 AN PA PT AA VN NO ÅR PR Jr AO mo OL