Aftonbladet – 6 april 1842, sida 1

på den förskräckelse den förorsakade mig, utan att åter få de odrägliga nervatt:ckerna. — Fallet i går har således icke haft några skadliga följder på er?n Nej, nådig fru; den allsmäktige utsände sina englar, som buro och bevarade mig från en förfärlig död Visserligen kan ni icke nog tacka Gud och näst honom matroserne, som drogo upp er, för den hastiga hjelpen, ty det fattades icke mycket, att ni kommit under skeppets köl. Ni har troligen rikligen belönat de beskedliga karlarne?n Belönat ? upprepade Mathias med en dragning på axlarna och strök med båda händerna öfver de tomma sidfickorna. Åck, nådig fru, om det icke vore någon synd, så skulle jag nästan önskat, att jog blifvit qvar i hafvets djup.r I Rhens vill ni säga. Men hvarifrån sådana sorgliga idker? Ar ni då olycklig?o Mathias var i begrepp att tillstå sitt betryck, men en viss blygsel äterhöll honom, ty ända bittills hade ban, osktadt alla sina missöden, likväl aldrig tiggt; och ligger denna känsla icke i bvarje menniskas bröst? Äro vi icke tusen gånger förr färdiga att tillstå våra förvillelser än medgifva, det vi befinna 0ss i tryckande omständigheter, som om en oförtjent fattigdom vore sämre än verkliga fel? Äfven Matbias förleddes af denna missförstådda blygsel till en osanning. Han suckade djupt och sade: Ack, mina synders börda nedtrycker mig djupt och vår Gud är en förskräcklig Gud, som bemsöker fädrens missgerning inpå barnen intill tredje och fjerde led. Ni bör likväl icke så tvifla på den gode Guden, att ni, — men, ack mia Gud hvad här drar, jag för visst igen mina nervösa anfalll, afbröt den talande sig sjelf, knöt sin näsduk om halsen cch vinkade till Matbias alt följa henne Hill en mindre dragig pats. Då hon funnit en sådan, vände damen sig åter till honom och frågade: