Aftonbladet – 5 april 1842, sida 2

ned 3?, proc. o. f. V. — att på ålderdomen uppära en pension, som kan uppgå ända tillresp. 150, 50 eller 300 Rår årligen och derutöfver, allt efter nrättningarnes olika författning. Den som vill föräkra sig om en ännu större inkomst på gamla daar kan göra flera insatser på 400 Rdr då; han uppvär lika många gånger pensionens belopp. Den åer, som icke är i tillfälle att på en gång göra en vel insatts af 400 Rdr, kan göra en mindre, t. ex. if blott 40 Rdr, hvarå räntan då så länge lägges ill kapitalet, till dess detta uppgått till en hel insats — hvilken tidpunkt dessutom kan efter råd och ägenhet påskyndas genom ytterligare fyllnadsinbealningar, hvarefter insättaren eger att uppbära en ika hög ränta eller pension, som de, hvilka redan från början gjort fullständig insats. Häraf synes, att dessa anstalter med lika fördel :kunna begagnas af bemedlade som af obemedlade. Skulle insättaren dö så tidigt, att han ännu icke hunnit under form af räntor af anstalten uppbära så mycket, som det kapital utgör, för hvilket hån hos anstalten blifvit krediterad, så utbetalas skilnaden till hans arfvingar. Redan denna korta framställning torde vara tillräcklig för att gifva ett begrepp om de storartade fördelar, dessa anstalter kunna skänka sina deltagare fördelar, hvilka förefalla så förvånande och nästan otroliga, att mången torde vara färdig att betvifla möjligheten deraf. Då denna möjlighet också ytterst beror på riktigheten af en något invecklad probabilitetskalkul, så skulle den med dessa slags kalkuler ovane uti den skenbara öfverdriften af dessa löften ega skäl nog att misstro deras tillörlitlighet, om de nu framträdde för första gången Men då dylika anstalter redan på andra ställen finnas realiserade, och erfarenheten sålunda redan vitsordat de beräkningars giltighet, som ligga till grund för deras inrättning, så kan ingen hänföra de planer, efter, hvilka de äro bildade, bland dessa spekulstionery som äro ämnade att genom bländande och skenfagrå löften locka de lättrogna till äfventyrligt spel. Här är intet spel, och här äfventyras ingenting. Iekeheller äro dessa anstalter grundade för vinnings skull, såsom fallet är med andra slag af essuransanstålter. De safse blott ett rent och storariadt välgörande ändamål, och detta vinnes utan någon egentlig uppoffring hvarken af enskilde eller från statensssida, blott genom anstaltens egna inrättning. Då alla bekanta anstalter af detta slag ännu blott äro några år gamla (den äldsta, den i Wien är 47 år gammal), så har visserligen ibgen ännu veterligen hunnit upplefva den tidpunkt, då den till sina deltsgare fått utdela det såsom maximum fastställda beloppet. Men att de närma sig till detta mål, visa deras tid efter annan bekantgjorda redogörelser. Och att de hålla sina löften, det intygas af tuserde, kanske snart millioner, som redan i de länder, der sådana anstalter finnas, prisa dessa inrättningars välgörande verkningar. Att t. ex. den pyssnämnde; år 14825 grundade Österrikiska sllmänna försäkringsanstalten redan år 4837 åt dem, som under stiftelseåret gjort sina insatser och då varit 65 år gamla (d. ä. efter anstaltens terminologi, åt 7:de klassen al 4825 års sällskap) utbetalte årliga pensioner till belopp af 42 procent af kapitalinsatsen, derom bar ref. haft tillfälle att på ort och ställe öfvertyga sig. Likeså betalte den år 1835 stiftade Badiska anstalten redan 1837, eller på andra året efter dess -stiftelse, öfver 42 procent af kapitalinsatsen åtdem, söm år 4835 ingått och då varit 60 år gamla eller derutöfvor (åt 6:te klassen af 1835 års sällskap). Men huru är då den inre organisationen af dessa anstalter beskaffad, för att kunna gifva så förvånande resultat? Ref. anser otillständigt att genom några utdrag af de upplysningar, den lilla skriften i detta afseende innehåller, gå det intresse-i förväg, som läsaren helst bör hemta af sjelfva bokens läsning, belst denna äfven säljes för ett välgörande ändeamål ). Hvarje läsare skall säkert efter dess gepomögnande instämma med ref. uti tacksemhet till författaren, för det han hos 0ss bragt ett så vigtigt ämne å bane, och uti fromma önskningar, att en anstalt af detta slag äfven snart i vårt land måtte uppstå. : : Ref., som redan under en äldre bekantskap med decsa slags anstalter haft tillfälle att öfvertyga sig om deras snart sägdt omätliga vigt, vågar i det sistnämnda afseendet icke blott hysa önskningar, utan förhoppningar. Ty ham kan icke föreställa sig möjligheten, att i Sverge på samhällets höjder eller bland dess offentlige män icke skulle finnas ett tillräckligt antal patrioter, som toge sig en för fädernieslandet så vigtig angelägenhet om.hband och, om nödigt vore, ställde sig i spetsen för dess utförande, sedan uppmärksarsheten derpå blifvit fästad. Genom dylika anstalter skall säkrare, än genom något annat medel, pauperismen motarbetas och en: försoning småningom tillvägabringas emellan rikedomen och fattigdomen, dessa stridiga makter, hvilkaskamp hotar att sönderslita samhället. Att verka för detta ändamål, är att göra sig förtjent af samtid och efterverld, att fästa närvarande och kommande slägters välsignelse vid sitt namn. Må det tillåtas ref. att, i sammanhang med uttrycket af dessa förhoppningar, äberopa hvad Hr A. lika sarnt som skönt anför, till bemötande af den invändning, som här låter tänka sig: ) Till förmån för kommunal-inrättningen inom Storkyrkoförsamlingen.