Då här således endast återstår det emot grunderne för anmärkningen mera bestämdt riktade anförande, att genom anmärkta rådslaget den 9 December 1836, tillstyrktes fortfarande tillämpning af gardesregeraenternas interimsstater blott så länge tredje hufvudtitelns besparingar det medgåfvo, hvarigenom i sjelfva verket alla lönerna bibehöllo beskaffenheten af arfvoden tills vidare, och, jemväl under enahanda förutsättning af sådana tillgångar, staten för Kronprin sens hussarregemente endast tills vidare, ansåg Just. Omb. sig böra åberopa, hvad ban redan vid elfte målet anfört, rörande de grundlagsenliga vilkorenr för statsmedlens disposition, samt visade, att den uppdragne skilnaden emellan löner och arfvoder, i de nu ifrågavarande fall, är så mycket mera ogrundad, som rådgifvarne icke tillstyrkt den fördelning efter dessa kategorier, som Statskontoret föreslagit. Just. Omb. förnyar alltså sitt påstående, att rådgifvarne handlat i strid med R. St:s beslut, och att dessa tillstyrkanden, så vidt de icke inskränkt sig till tjensternas år 4834 varande innehafvare, åsyftat användandet af rikets medel annorlunda, än faststäldt blifvit, då pligten bjudit, att göra föreställningar deremot, samt anföra hvad R.St. derutinnan förordnat, hvarföre han denna uppenbara öfverträdelse af 65 regeringsformen ytterligare åklagar. . Svaranderne hafva endast åberopat, såsom slutförklaring i detta mål, hvad de genmältiden allmänna frsmställningen vid elfte målet, angående dispositionerna af 2:a hufvudtitelns besparingar. Slutligen låta de veta, att ehuru samma anmärkningsanledning blef väckt vid riksdsgen 4834, då varande konstitutionsutskottet ogillade densamma.