Aftonbladet – 2 april 1842, sida 2

svar, att lorden ämnade upprätta — sitt testa mente. I detta ögonblick inträdde Castelcsunt, beled. sagad af två andra af stadens läkare. Han moitog samtelige närvarande med styf artighet: enrdast Rästerer skakade han tigande, men : hjer!ligt i handen. Det var den första vänskapsbetygelsen emot läkaren. Man skred till saken. Sedan begge nya läkarne förklarat, att den ädle lorden var fullkomligt herre öfver sina själsförmögenheter, och derföre skicklig till hvad dispcsition som helst, bestämde testator en betydlig summa, att genast utbetalas såsem belöning fö Rästerers bonom lemnade hjelp; derefter öfverlemnade han hela sin förmögenhet, hvilken har under de sednare veckorna låtit förvandla i redbara penningar, till magistratens förvaltning, fö: att tillställas den nu försvunna Rosa Aiberti sisom hennes enskilda egendom, om hon ännt funnes bland de lefvande och inom tio år åter. komme. Men om ifrån testamentets dato, inti! den elfte årsdagen derefter, ingen underrättelse om henne inlopp, skulle summan tillfalla Rästerer eller hans rättsinnehafvare. Räntan anslogs till fromoaa ändamål och ställ. des under magistratens disposition. För sig sje aftog lorden endast en måttlig årlig summa. Sedan akten var slutad framträdde Castelcaun:! ännu en gång till sin trogne vårdare. Hans min var, såsom vanligt, fast och allvarsam. Ha: såg länge på doktorn; ändtligen tilltalade han honom i monotona ord: För er — och endast er har jag öppnat mit innersta. Ni har kastat en blick i denna sönderslitna själ och, som jag tror, riktigt bedöm: den. Jag har länge bekämpat er tanka, at min olycka härledde sig ifrån min sjukdom, men nu lemnat gehör åt ert råd. Hvad jag har öfrigt, är knappt tillräckligt för mitt underhåll. Afven Ahasverus, hvilken Guds dom tyngde liksom mig, måste fly från sitt hof. Likasem han vill jag fly i vida verlden och der söka en frid,