Aftonbladet – 2 april 1842, sida 1

intetgöra allt hopp, i det dan återsävkte lorden i hans känslolösa dvala. Räösterer gick nemligen en morgon, som vanligt, att besöka Rosa Alberti. Då ban inträdde i hennes boning, fann han värdinnan och Jeanette i största förivillan. Den sedsare var lik blek och tycktes helt och håtiet hafva för!orat all besinning. Läkaren spratt till: hans första tanka var att Rosa dött Han frågade hastigt hvad som var på färde och erfor att Rosa försvunnit, utan att lemna något spår efter sig. Ingenting saknades; ingen biljett fanns, som kunde lemna någon närmare upplysning, Med ofantlig möda lyckades det slutligen läkaren att stilla de uppskrämda, och de löfvade honom att intill aftonen förtiga saken, under hvilken tid han sjelf ville uppbjuda allt, för att finna något spår. efter den försvunna, Han hörde eller erfor ikväl ingenting om Rosa; aftonen kom och mor;onen, och åter aftonen, men ingen Rosa återom. Veckor förflöto, men intet spår visade ig. Rosa Alberti var försvunnen; sannolikt ade hon slutat sin stilla sorg i den närbelägna lodens vågor, hvilket var så mycket mer troigt, som Jeanette försäkrade, att berättelsen om Maria, Jean Pauls älskarinna, som af kärlek ill honom störtat sig i floden, utgjort hennes Isklingsstudium under den sednaste tiden. Redan dagen efter denna tilldragslse utgjorde len ett samtalsämne i hela staden. Rästerer, om, trots sin praktik, bade ännu bevarat ett änsligt hjerta, kuoade knappt fördraga förlusten f Rosa, för hvilken han fattat tycke och aktog. Denne man, som lugnt sett så många dö, ällde tårar då han talade om Rosa. Men ännu