Aftonbladet – 2 april 1842, sida 1

——— — rr. -rr Redan långt för detta hade han kommit på den tanka att en fotresa skulle verka fördealaktigt på lorden. sedan han nemligen först blifvit återställd, men detta förslag måste framställas på ett barockt sätt och ingripa i hela lordenms väsen, om det skulle fiana anklang. Efter långt begrumdande trodde han sig halva funnit rätta sättet. Han besökte sin sjuka vän så ofta hans syvsselsättning tillät och uppmuntrade honem genom samtal eller föreläsningar. En afton medtog han en liten bok. Det var en historia om Ahasverus, bearbetad till hjeltedikt af ett genialiskt bufvud. Sedan Rästerer uttömt sig i beröm öfver arbetet, anmärkte han i förbigående att han trodde denna bok skulle intressera lorden, isynnerhet som den olycklige mannens öde hade någon likhet med lordens, emedan Guds dem förföljde begge. Castelcaunt hade icke väl hört läkarens omdöme, förr än han med ovanlig otålighet frågade efter boken, och Rästerer, som; :cke lät säga sig denna sak två gånger, började genast lektyren. Snart kände Engelsmannen icke något större nöje, än ati läsa i denna bok, och ehuru han snart genomläst den, begynte han ständigt på nytt. Ja, det syntes som om tankan att bafva baft en olyckskamrat på något sätt lugvat bonom. Sålunda mot,åg läkaren med längtan patientens fullkomliga återställande, för att sätta i verket sin plan, att fördrifva en inbillning medelst en annan, i det han sökte så bfligt väcka iden om Ahasverus hos Castelcaunt? att denne snart identifierade sig med bokens bjelte. Han motsåg redan med glädje en lyeklig framgång, då en tillfällighet hotade att till