Aftonbladet – 1 april 1842, sida 1

öfver mitt bestämda språk, då jag ännu icke vet om ni delar mina känstor. Men tillgif min särlek detta fel. Jag smickrade mig att genom ett ärligt frieri och mitt Öppna hjurta vinna er för mig. Inseende att någon lycklig förs bindelse med er, älskade Rosa, likväl endast kunde ega rum med min faders samtycke, af bvilken jag helt och hållet beror, framträdde jag först till bonom med begäran om hauns bifall, innan jag gjorde något steg Los er. Min fader förkastade min bön. — Låt mig tiga med skälet; jag vill icke gerna rodna för den, bvilken jag i många alseenden är skyldig mycken tacksamhet. Vi skiljdes oevse, och jag skall först då återse honom och er, då jag genom egen kraft förvärfvat mig en fast existens och min förtjenst icke längre är bunden vid ordet vonr eller inskränkt till beroendet af andras nåd. Då jag imedlertid icke vet om jag någonsin skall uppnå detta mål, så beder jag er förvara mig i vänligt minne, men icke taga någon viare notis om mig. Från denna stund mottager ni icke mer något bref ifrån mig; men i mitt bröst skall hoppet icke dö ut, att en gång återse er, och då — om jag fiuner eder ännu fri och böjd för mig — skall jag som en man af ära och förtjenst begära er hanvd. Lef väl, älskade flicka! Tänk då och då på ;n man, hvars hela jordiska lycka beror af er. Oskar Hohenstein.n Hvarken afsöndningsort eller datum fanns ut satt och brefvet saknade även poststämpel. Rosa hade längesedan läst des.a rader till änla, och ännu hvilade hennes tårfyllda öga på sladet. Hon blickade så mildt leende, så anings