Aftonbladet – 31 mars 1842, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. Carlstad d. 26 Mars. Den 42 i denna måna har bonden Sven Perssons i Svineberg, Sunne gs80c ken, hustru Kjerstin Nilsdotter med berådt mo dränkt sig i sjön Fryken. — Då Kjerstin Nilsdotte saknades vid hemmet, gick hennes äldste son, 42 å gammal, ut för att uppsöka modren, hvilken, enlig hvad spåren efter henne utmärkte, syntes med se! deles brådska hafva tagit vägen åt sjön. — Gosser ansträngande alla sina krafter, upphann ock modre närmare sjön då han, förmodande afsigten vara att drän ka sig, fattade i hennes kläder och med tårar i ögo nen bad mosgren återvända till hemmet; men han böner voro förgäfves, hon lossade sig ifrån barne och kastade sig i vattnet, der hon genast fann hva hon så ifrigt eftersökte, eller döden. — Kjerstin Nils dotter har under sistförflutna ett och ett halft å aft mycken begärelse efter starka drycker, och ma an således antaga för gifvet, att detta orsakade hen hes förtviflade beslut. (C. T.) Linköping den 26 Mars. Vid Hammarkind Häradsrätt nölls förliden Tisdag den 45 Mars ran Sakning öfver aflidae skomakare-drängen Johan Ö berg, som genom öfverflödigt förtärande af bränvi omedelbart ljutit döden, hvilket bestyrktes så vä genom provincial-läkarens besigtnings-intyg som oc genom tillkallade vittnen. Desse upplyste, att se dan Oberg tillika med f. d. gardisten Gustaf Thun ström och drängen Peter Göransson, hos en bond i Tatorp af Skönberga socken förmiddagen den 4 Mars förtärt emkring ett halfstop bränvin, had Thunström eftermiddagen uppmanat dem till en or dentlig dryckeskamp, med vilkor att den som förs blefve förbi skulie betala kalaset. Öberg hade början sökt undvika att deltaga, men blef slutlige: öfvertalad af Thunström, hvarpå supandet börjad och slöts ej förrän dessa trenne hade på ett pa timmar förtärt ytterligare en hel kanna bränvin, mer undantag af ett par supar, hyarmed en annan hjelp te dem. Peter Göransson blef först illamående oc! ansågs hafva förlorat vadet, men Thunström redd sig så väl, oaktadt den förtärda myckenheten, .at vittnena icke vågade taga på sin ed att han va full, fastän de visserligen m edgåfvo att han va Supen. Öberg förmådde ej gå längre än öfve golfvet, och då han förbjöds intaga sängen, lade har sig på golfvet och insomnade der genast tillika mec Thunström som delade hans läger. Omkring kl. ! på aftonen kunde Thunström och Göransson mec möda uppväckas, men Öberg hade för evigt insom nat — han var död. Det utslag domaren fällde ble att hans döda kropp skulle i tysthet begrafvas, mer huruvida det är rättvist att Thunström, som var e gentliga orsaken till olyckan: och inledde Öberg förderfvet, ehuru han nu höll sig undan, undslippe: all dom, isynnerhet som ett af vittnena intygade, at han dagen efter olyckshändelsen hade öfvermodig sagt, att detta icke var den första han supit ihjäl och att han väl hade lust att försöka ännu en sko. makare. det öfverlemna vi åt rättvisans vårdare at!