Aftonbladet – 31 mars 1842, sida 2

—— r JmMMmmMmmmA— ———aJ——n —— ——XÅZ.rlt LD omote PIETISTERNE.) ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RAU. XIX. EN KÄRLEKSFÖRKLARING. Ändtligen kom det, detta länge väntade bref från Oskar, hvarom vi redan talat. Rosa hade öppnat det under den häftigaste hjertklappning. Skulle det blifva bestämdt afgörande för hennes öde? . . . . huru mycket förvånades, smärtades, tillintetgjordes hon af den deruti herrskande kalla höflighet, hvilken så frappant kontrasterade mot det glödande, om kärlek vittnande språket i hans förra bref. Lätt hade den fina, qvinliga känslan upptäckt orsaken till denna förändring, och Rosa kände nu endast alltför väl, att Oskar icke var likgiltig för henne, men också att han icke destomindre hade i sinnet att draga sig tillbaka från all ömare förbindelse. Hennes dom var uttalad. Hon kände sig namnlöst olycklig och gjorde sig de bittraste förebråelser, att hafva så mycket gifvit efter för sitt hjertas böjelse och kanhända på ett eller annat sätt för baronen förrådt sina känslor. Hennes lemmar darrade, hennes anlete var likblekt, och ändå brann hennes panna. Hon teg, lade brefvet tillsammans och tog sin älsklingslektyr. Jean Pauls lefnad. Tanten hade under detta med oafvändt öga fixerat Rosa. Väl anade hon något af brefvets innehåll, dock vågade hon, då flickans märkbara blekhet och skenbara lugn syntes antyda ett upprördt själstillstånd, för ögonblicket ingen fråga. Rosa höll boken för ögonen, men hon läste icke, utan följde sina tankar och fattade ändtligen sitt beslut, att för den yttre verlden dölja sina tankar, men i tysthet och för sig sjelf så mycket innerligare sluta sig till sitt hjertas älskling. ) Se Aftonbl. Nr 62, 63, 62, 65, 67, 68. 69 och 70