Aftonbladet – 31 mars 1842, sida 1

redan vid 4833 års slut öfversteg 38,000 Rdr, men han det oaktadt inför Konungen omtalat en sådan tillgång såsom befintlig, ehuru knapp, samt således genom detta uppsåtliga döljande af en upplysning, som han i kraft af sitt embete var skyldig att meddela, i sin mån vållat, att bristen å dessa besparinger årligen blifvit ökad; 3) att i fråga om de, ifrån och med 48536 till och med 1840 beslutade anordningar af 400 Rdr århgen så kailad lönfyllnad för yngste statskomissarien, något yttrande af rådgifvarne vid denna frågas förehafvande i protokollet för d. 13 Jan. 18537, förefinnes den till syftningen obestämda mening, att Konungens rådgifvare då åberopat hvad de i afseende å denna lönefyllnad skulle förut hafva i underdånighet yttrat; att protokollet den 2 Febr. 1838 förmäler hurusom rådgifvarne, lika med hvad de skola yttrat vid de förutgångne tillfällen, då samma fråga förevarit, afstyrkt beviljandet af det ytterligare anslaget, samt att deremot i 1839 ars protokoll annat anförande icke förekommer, än att, i likhet med hvad Kongl. Maj:t för de förflutna åren medgifvit, lönefyllnaden beviljades, samt slutligen att i 4840 års protokoll utlåtande i frågan å rådgifvarnes sida aldeles saknas. Just. ombudsmannen ansåg, att förklaringen af detta förhållande torde bero af de vid hvarje tillfälle närvarande statsrådsledamöterna, synnerligast af dem, hvilka, vid tillfället år, 1838 tillstädes, antingen vid förutgångna eller vid efterföljande tillfällen, dels stillatigande öfvervarit och dels biträdt de öfriga angående denna fråga fattade beslut. Imedlertid ansåg han sig vidare böra i sjelfva saken anmärka, att den åt yngste eller fjerde statskomissarien, för åren 1835 t. o. m. 1839 beviljade och på åttonde hufvudtitelns extra utgiftsmedel, emot ersättning al andra hufvudtitelns besparingar anordnade löntillökning, hvilken af Rikets Ständer i statsregleringen destomindre blifvit afsedd, som den för en sådan embetsman begärda lön blifvit alldeles vägred, följaktligen är ett så beskaffadt löneenslag, som emot Rikets Ständers förut åberopade skrifvelse den 6 Okt. 4834 icke bordt å besparingerna anvisas: att det således, enligt de vid e!fte målet närmare utvecklade grunder, måtte varit Konungens rådgifvares skyldighet, att icke låta afvikelse ifrån samma beslut äga rum, utan att till protokollet föreställning deremot göra, samt anföra hvad Rikeis Ständer i den delen förordnat, heldst andra hufvudtiteln alltsedan är 4832 icke haft några besparingar, utan blifvit belastad med hvarje år, till och med 1837, stigande öfverassignering, om hvilken brist Statskontorets president, vid hvarje tillfälle då fråga om detta löneanslag anmältes, jemväl erinrat, och hvarför anslaget blifvit tills vidare anordnadt å extra utgiftsmedien: men, att icke desto mindre de vid dessa tillfällen närvarande Statsråds-ledamöter, med åsidosättande af nyssnämnde, i 65 Regeringsformen dem föreskrifna skyldighet, dels icke meddelat något yttrande, dels, på sätt ofvan nämndt blifvit, åberopat hvad de förut skola i ämnet yttrat, hvarigenom likväl, då ett sådant yttrande icke kunnat igenfianas i Stadsråds-protokollen, efter det Rikets Ständer fattat Deras beslut, stadgandet i förberörda grundlags-paragraf icke kan anses iakttaget, dels em gång afstyrkt lönansiagets beviljande, men utan att anföra hvad Rikets Ständer i denna del förordnat, dels år 4839, såsom föredragande och ledamöter i Kongl. Regeringen, biträdt det då fattade beslut, hvarmedelst raeranämnde löneanslag för nästförflutna året beviljades. De tilltalade hafva i anledning häraf, såsom skäl för deras tillstyrkande af ifrågavarande anslag, om hvilka de anse Konungen ostridigt haft rätt att förordna, anfördt: att då Stats-kontorets stat år 1823 reglerades, skedde detta med den inskränkning i personalens antal, att för ärendenas behöriga gång det blef oundgängligt, att alla embetsoch tjenstemän derstädes skulle vara i fortfarande oafbruten verksamhet 4); att sedan den tiden flere nya göromål för Stats-kontoret tillkommit 2); att då Presidenten, som bäst är i tillfälle bedöma beholvet, anmält nödvändigheten af en ny ledamot, omsorgen för Rikets tjenst fordrat att tillstyrka bifall dertill, helst göromålen i Stats-kontoret äro af den baskaffenbeten, att de mindre än i andra verk tåla uppskof (?); att vid flera tillfällen förut inträffat, att i embetsverken personer blifvit befordrade till högre tjenstegrad med bibehållande af förut innehafda Iönevilkor, intilldess lön efter graden kunnat dem i behörig ordning tillfalia; att den behöfliga förstäirkningen i antalet af Stats-kontorets ledamöter tillvägabragtes först utan utgift för staten och sedan med en tillökning af 400 Rdrs arfvode åt tjenstförrättande Sekreteraren, samt att Statssekreteraren för Kammar-ärenden med sitt tillstyrkande deltsgit i beslutet derom den 40 Mars 4837. De beviljade lönefyllnader för yngsta Statskommissarien, anse de tilltalade hafva ägt så fullkomlig egenskap af tillfälliga arfvoden, att anmärkning deremot icke skäligen bordt äga rum. Hr Skogman meddelar, i anledning af Justitie-ombudsmannens anmärkning, det han uppsåtligen döljt en upplysning, att förhållandet med den å 2:åra Hufvudtiteln uppkomna brist var så allmänt kändt, att det hvarken kunde fördöljas eller behöfde vid hvarje tillfälle upprepas 3). Då kan i sitt yttrande til! protokollet 1836, i förbigående omnämnde 2:dra Hufvudtitelns knappa tillgångar, innebar detta intet förnekande af den förut varande bristen, utan anfördes blott såsom ett skäl för nedsättningen af Sekreterarens arfvode till 400 Rdr. För honom personligen är det en, tillfredsställelse, att hafva varit ett tillfälligt medel till förökande af 2:dra Hufvudtitelns tiligångar och följaktligen till bristens förminskning, enär han i 5 år, utan lönens åtnjutande, förvaltar President-embetet i Kongl. KommersKollegium, hvarigenom en besparing af 46,000 Rdr uppkommit, motsvarande största delen af de anmärkta nya anvisningar ä titelns besparingar, hvari han, sedan sista Riksdag, såsom Konungens rådgifvare deltagit 4). 4) Detta måtte väl böra vara fallet vid alla regleringar af Embetsverken? 2) Ja, sådana, som t. ex. inseendet öfver Kongl. Myntets administration, oaktadt Rikets Ständer yrkat, att den skulle få förblifva under BergsKollegium, 0. S. V. 3) Denna Hr Skogmans undskyllan karakteriserar onekligen Svenska Statsrådet, under hans finansfarvaltning. Större vigt lägges oi nå Grundlagens