Aftonbladet – 30 mars 1842, sida 3

VA dubblade kostnader man påbör n nader, hvilka, om de framdeles anvä lika ändamålsvidrigt, som kittills, ännu tunna komma att mångdubblas, utan att någonsin blifva tillräckliga. ; kostmc KONSTOCH LITTERATUR-STAFETT. Paris. Mars 9. Feliz Pyats nya ulrame he:ciquen: uCedric le Norvegisrn, har gjort ett starkt intryck på toaterpubliken. Det är nästan en liten ordentlig tmeute på Second Theåtre Francais hvarje afton den gifves; skrik och exklamationer hota aft afbryta de spelande, parterren vill knappast sitta qvar på sina hänkar. Pjesen har, liksom alla föregående af samma författare, en politisk, eller rättare sagdt. social syftning; de individuella passionerna få alltid hos Pyjat gifva vika för de stora politiska, och han kastar sig på scenen ofsrskräckt in i de allvarsammaste samhällsfrågor. Ämnet är här taget från en fabulös norsk forntid. Harald, en kung i Norge, har blifvit mördad af Abel den Danske, hvilken vid sin död lemnat thronen åt sin son Thorer. Men det lefver äfven, obemärkt i skuggan, en son af den mördade Harald; det är Cedric. bjelten i dramen. Legitimitetsprincipen alstrar en konspiration; Codric och Thorer ombyta roller, den förre blir konung och den sednare en förnedrad slaf. Tkorer uppgör en plan till hämnd, och han drifves med så mycken större ifver att fullborda verket, som det nu händelsevis inträffar, att konungen och han dessutom äro rivaler hos dem sköna Svavita, en dotter till republikanen Bergthor. Denne sednare afskyr att gifva sin dotter åt en konung, hvarpå kungen föresätter sig att enlevera henne. Bergthor söker förekomma alla dyjlika konungainfall genom en Dy komplott i republikens intresse. Och just som konungen, med Thorers tillbjelp — ty Thorer har, för att ständigt kunna vara sin fiende närmare på lifvet, förmått sig att spela en falsk roll af smickare och ödmjuk tjenare, hvarigenom han också bragt sig upp till hans majestäts bemliga sängkammarrådgifvare — just som konungen lyckats röfva den sköna Svavita, utbryter ett tumult i sjelfva palatset; Cedric mördas, och i misshugg äfvenledes Thorer; Bergtbor förklarar Norge fritt och skyndar att med sina barder lofva Gud för den republikanska sakens framgång, tack vare de monarkiska dynastiernas inbördes brödrastrider! Hr Felix Pyat är, som det synes, en god republikan, ehuru icke lika god historicus; men på en fransysk skådebana vet man efter gammalt. att dei icke finnes någon gräns för den s. k. wlicentia poetica, i sådana fall, som detta. Pjesen utmärker sig atticke tala om de filosofiska idter, som uttala sig i det hela, för en mängd anslående stener och ett poetiskt språk. ; — Cirque Olympique är i utomordentlig verksamhet för uppsättandet af en stor dramp, kallad aLe chien de Pyrengesn, deri hufvudrollen skall utföras af en stor hund. Denna fyrfota artist, som lär lyda namnet Emilie, beskrifves på förhand såsom en förbålt snäll och förnuftig sujet; han är af hvitoch långhårig ras med en yfvig svans i krumbugt; han har tiilförene tillhört en kypare på Csfö de Paris, skall endast vara 7 år gammal och försäkras vara kallad alt med tiden intaga en ganska utmärkt plats på den parisiska scenen. 4 På Veudeville-teatern ger man en pjes af Etienne Arago och Paul Vermont, kallad Tes memoires du diable, hvilken vunnit allmänt bifall, Amnet är ingalunda, såsom man skulle gissa, lånadt från Souli3 bekante roman af samma nemn, utan fullkomligt originellt, dock välförståendes, att det icke derför är mindre diaboliskt. Det är först i sista ögonblicket af pjesen man erfar att den lede djefvulen, hvilken tremne akter igenom spelat kreti och pleti de ionmarigaste spratt. i sjelfva verket endast är en beskedlig skrifvare hos en advokat. Stora operan förbereder en ny ballett, hvartill ämnet blifvit taget från Shakespeares Midsommarnattsdrömpn. På Italienska operan väntar man med det första uppförandet af Paccinis bekanta opera Saffon, en pjes, som sedan några år gjort furore öfverallt i Italien. Madame Grisi skall ha titelrollen, och man väntar sig att se henne i densamma fira en af sina mest lysande triumfer. Victor Hugo har redan för Franska teaterns kommitte uppläst sin nya fyra-akts-dram; den heter sAnne Ad Autrichon. oo ; Den outtröttlige Scribe har åter författat en operatext Le code noirp, till hvilken Clapisson gjort mulsiken. Opera Comique har redan annammat den -Itill inöfning. Dessutom har samma monsieur Scribe I presenterat Theåter Francais icke mindre än trenne Inya pjeser på en gång, nemligen en fem akts-komedi, Ten tre-akts dito, och åter en fem-akts dito, alla att lgifvas under årets lopp. Det är en vidunderlighet laf produktivitet, för hvilken sjelfva Lopez de Vega I måste stryka segel! ; . Mamsell Rachel, som sedan nysslidna Februari lär myndig, har redan helt och hållet oberoende a! Isin herr faders småaktiga och lumpna köpmansepeI kulationer, ingått ett nytt kontrakt med Theåter I Francais på 20 år. Hon blir societaire med hel -Iott och åtnjuter dessutom årligen 42 000 franes a! I det till teatern anslagna statsbidraget. Härför skal! I hon gifva 54 representationer på året. Ingen artis -l vid Franska teatern har någonsin tillförene haft et: Ilika lysande engagement; och det tyckes att pappa ejelf borde kunna vara nöjd dermed på sin dotters I vägnar. ir