Aftonbladet – 30 mars 1842, sida 3

Let egentligen lär hafva uppstått och spridt sig på itskilliga håll i följd deraf, att den person, med hvilken duellen sades hafva egt rum, eckså en officer, för någon tid sedan hastigt afrest från hufvudstaden, men hvilket nu upplysts bafva härrört från en annan orsak, som ej tillhör offentligheten. OM KRIGSMATERIELEN. En författare i Götheborgs Handelstidning börade för rågon tid sedan fästa uppmärksarsheten på åtskilligt inom vårt krigsväsende och dertil: hörande bildningsanstalter samt på materielens beskaffenhet, och dessa anmärkningar, till en del apptagna i Aftonbladet, fö:anledde jemväl insända svar öfver detta ämne från andra båll, och sednast i JA 44. I anledning af denna sistnämnda artikel fortsättes nu diskussionen i Gö.heborgska tidningen, och då vi ansett oss böra hålla våra läsare uu fait af allt hvad som kar framkalla upplysninger i sak öfver ett så vigtigt imne, så meddelas här nedan ett transsurmt af Götheborgs-artikeln. Hvar och en lärer finna. tt om anmärkningarna i det väsendtiiga skulle finnas grundade, så är saken alltför maktpiiggande, för att kunna vidare sättas å sido. Liknöjdhet kan i det hänseendet icke finnas hos någon som önskar, att Sverige i farans stund måtte ega dugliga vapen att försvara sin sjelfständighet. Gevär och artilleri äro tvänne härtill absolut nödvändiga medel. Det är då en, icke mer än billig fordran af styrelsen, att efter de många uppoffringar som nationen gjort, medelst Ständernas anslag till materiellen, vi icke må ännu en gång komma att befinna oss i samma ställning i händelse af ett krig, som andtvärnet i 4808 års fälttåg, under Gustaf IV Adolfs regering. Sådant måste väl, till hvad pris som helst, förekommas. Skulle erfarenheten imedlertid visa, att den Götheborgske Insändaren har väsendtligen rätt i sina anmärkningar, så kommer det:a att blifva ett af de många och ett af de mest bedröfligt illustrerande bevisen på beskafenheten af det bekanta Braheväldet, som under sin långvariga inflytelse, och på krigsförvaltninsen mer direkt än på något annat, icke ens varit i stånd att afhjelpa osammanhanget i denna, ehuru med så mycken förkärlek af styrelsen omfattade del af den administrativa organisationen. Efter en inledning, som det är öfverflödigt upptaga, yttrar sig artikel-författaren sålunda: Det (svaret) är skrifvet på ett sätt, som, oaktadt den, i början, något bögdragna tonen, gör det förtjent af en replik. Denna omnämnda högdragenhet i tonen, hvaruti likasom en nådig nedlåtenhet, att inlåta sig med en obetydlig lendsortstidving, framlyser, är imedlertid ett drag, som karakteriserar nästan allt hvad som kommer från de bögmögende vederbörande, då de täckas nedstiga från sin oåtkomliga ofelbarhets höjd, för att bevisa denna l: ofelbarhet. Denna högdragenhet har jemväl karakteriserat de förutgående svaren i närvarande frågor. och dock synas oss de gjorda anmärkningarne ef den vigt, att vederbörandes egen heder fordrat deras grundliga basvarande och vederläggning — om den varit möjlig. Att detta dock ej varit fallet, bevisar sig nogsomt, och derifrån härleder sig således svarets skenbart moderata anda, dieses leise Auftreten, i skydd af den förnäma öfverlägsenhetens förskansningar: när man ej är rätt säker på sin sak, är det ej godt att uppträda fast och öppet, och om någonsin brist på sakkännedom och osäkerhet i fotfäste visat sig, så är det särdeles hos Insändaren i Aftonbladet. Vi vilja dock, att börja med, ehuru otroligt det låter, ej bestrida, att vissa gevär, vid besigtningar, kunnat uthärda 52, 56, ja, ända till 98 skott, innan ny flinta behöft insättas; men lika säkert är det äf ven, att andra af armesns krigsgevär af 1813 års modell, ej utbärdat fler än 5 å 6 skott, och således kunna anses obrukbara. Vi kunna, om så äskas med fem autbentika bevis styrka detta, och att, vid en viss besigtning af 3500 nya gevär, endast cirka 300 antogos, såsom brukbara krigsgevär, de öfriga blefvo nadsatta till exercis-gevär eller kasserade. Olikheten i dessa resultater torde vara obegriplig för hvar och en, som ej känner obestämdheten inu gällanda instruktion för besigtningsmännen. Allt är öfverlemnadt åt s!umpen. Den ena kasserar hvad den andra antager, allt i stöd af instruktionen. Och all denna bssigtning och ombesigtning, försökning och omförsökning, hamring, tågning och profskjutning, ibland ända till 6, 8, ja flera gånger, måste ju naturligtvis hafva inflytande på hela geväret, säväl som pipans kaliber, och desifrån härleder sig den af oss omtalta olikheten, som således gör ttörsta delen af våra gevärsförråd oduglig. Vi kunna ej gå en hårsmån från detta påstående, lika litet, som från alla öfriga, och på intet sätt anse dem ve. derlagda, särdeles som Ins. i Aftonbladet på sin höjd tycks hafva en kännedom, och den ännu ytligare än vår i allmänhet, om blott Stockholms, men ej den ringaste om öfriga förråder i riket. Riktigheten af våra anmärkningar i denna väg, stadfästes äfven derigenom, att Ins. anförer, det men vid 4840 års gevärsmodell, hvarefter sednare beställningar skett, gjort betydliga förbättringar, säfven i andre delar än låsen.. Det bevisar åtminstene, att förbättringar ansetts nödvändiga äfven af de blinda försvararne af 4845 års modell. Att en sådan optimist, som Ins. skall hysa mera sangviniska förhoppningar om tillkommande lagrar, för vårt artilleri, än vi, som, Gud nås, i allmänhet ej kunna se framtiden i hvarken lagergröat eller rosenrödt. om nuvarande system bibehålles, är naturltigt. Vi vilja hoppas, att aldrig anledning måtte yppas att slita denna tvist, men just derför bör materielen befinnas i ett så aktningsbjudande skick, at: lvi ej behöfva frukta ett prof deraf på allvar, Att den gamla materielen måste ersättas af en ny, är obestridligt, och den nja måste konstrueras ändamålsenligare, än den gamle, var väl hvarje förnuftigs önskan; men, att det ej skett, är det, som vi hafva påstått, och jemväl vilja bevisa. Det har också, oaktadt alla svängningar medgifvits af vår antagonist, då ban tillstår att den 12 och 24-Pundiga meterielen skadats vid bogagnandst. Om den j 6-vundiga hafva vi, i vår förra artikel, ej talat mer än-hvad rekylen beträffar, och, för att bevisa vår I sanningskärlek och ifver blott för saken, erkänna vi, Mt -PM IR GR AV —VR —-MM 1 MA OR MA I m— — Jm OJ JA —Jm JJK ER SR KR ET mm UU MIM Mn sr LL mA Am md AA Am ss sm LL Ao nr —-— Kn