Aftonbladet – 30 mars 1842, sida 1

EN FLUGA I MARS. Finnes väl något förargligare här i skape!sen, än en flaga, isynnerhet om hon är otidig nog att krypa ur sitt fängelse 1 Mars månad? Jag fick just nu se ett sådant kraftgeni, som gick framom sin tid och envisades med att få sitta på min näsa; hon förstörde en half novel! för mig. Hvar gång hon åter satte sig på näsan, fann jeg den romantiske under-löjtnanten, om hvilken jag skref, allt mindre romantisk, och slutligen är han helt enkelt en vanlig person — det är den gemena flugans skull. Jag vill lofve, att sju och sjuttio mamseller skulle fått gråta sina modiga tårar öfver min ömma löjtnant, blott jag fått hållas och flugan ej hade kommit och stört mina idters gång; han skulle sprungit i elden och räddat ett litet barn; han skulle hållit ett par skenande hästar; han. skulle simmande räddat en gammal ädel moster ur sjönöd; han skulle varit oskulden sjelf, den för söta under-löjtnanten, och gått och trånat för en HNicka, ful som stryk, men med det skönaste hjerta; slutligen skulle han fått trycka sina nysvärtade mu: stacher på flickans mun och den räddade tanten hade skänkt dem allt bvad de behöft af Guds gåfvor, så att de sedan kunnat lefva som et par foglar under bimmelen. Detta är blott en upprånning; men se, jag skulle nog prydt ut det präktigt; underlöjtnanten skulle fullt ut förtjenat sin titel; han skulle gjort undrn, icke allenast på jorden, utan i alla elemonterna, i eld, luft, vatten och jord; det skulle, med ett ord ssgdt, blifvit en elementskad karl, den der under-töjtnänten; men flugan kom emellan och förstörde hela min roman, och nu vet j8g icke hvart alla de sköna känslorna tagit vägen. Jeg hade eljest eti helt dussin, som jag ämnat nedlägga i min löjtnants bröst, liksom ett dussin cigarrer i sitt etui, nemligen för alt sedan draga upp dena ene efter den andre och påtända den. Således har endast en fluga förstört så mycket sköst, kanske gerom sin Däsvishat hindrat mig att uppresa sjelfve börnpelaren al mitt förfottare-ryktes tempel; men jeg bar förosttt mig att hämnas. Jag har ne märkt, att jue så fruktansvy folk, som het är grufi F du lilla n 12g2, jag skall måla ut dig och hela ditt slägte I bladet; ja, FJÄSK ej dina smala fram