Aftonbladet – 29 mars 1842, sida 2

ade han sina fötter, ty han trädde inför Gud. Äfven du synderska inträder inför Honom, för att göra bot för alla begångna synder, på det Herran må taga från dina skuldror bördan af din syndaskuld; träd derför fram i ödmjukhet och blotta dina fötter. Gabriella lydde. Nu öppnade den andelige dörren och begge inträdde i det stora hemska rummet. Bänkarne voro försvunna och rummets tomhet förhöjde ännu mer det djupa intryck, som detsamma ejorde på recipienten. En obehaglig kyla herrskade i hvalfven, hvilka nästan voro höljda i nattligt mörker, och endast det jettelika krusifixet upplystes af ett dunkelt sken. Till detta framträdde pastorn, nedsjönk på knä och talade: Du vår frälsare och förlossare, du helighetens Gud, trädde hit neder, att rädda menniskorna genom dina namnlösa lidanden, din marterfulla död; du afklädde dig din herrlighet, bar stoftets synd och jordens största elände med himmelskt tålamod, för att frälsa oss syndare från den eviga döden. Se nu till oss i stoftet; frivilligt taga vi på oss ditt kors, för att genom en svag del af dina smärtor göra oss delaktige af din nåd och vinna tillgift för våra synder. Stärk oss med din kraft att likna dig, tåligt lida och gör oss sålunda delaktig af din nåd. Krumm steg upp. Ännu en gång,, fortfor han med hög röst, frågar jag dig Gabriella; är det din egen fria vilja, att med gisseln göra bot för dina synder? — Svara mig i Guds namn med tydlig röst. Jan, svarade Gabriella fast, det är min egen, min fria, min orubbliga vilja. I detta ögonblick hörde man ett aflägset buller; Krumm blickade dystert och ängsligt upp; då allt åter blef tyst, fortfor han, i det han med inspiration visade på den korfästes bild: ,Här vid korsets stam blöder naken, blottad på all jordisk flärd den gudomlige frälsaren.