hvilket varit en lekboll för elementerne, än kyssande molnen, än neddykande i afgrunden. Han står vid dödens port; förgätet ligger det jordiska bakom honom, hans hjerta klappar med fruktansvärda sslag, hans andedrägt bömmas, hans ögon neka sin tjenst, hans hjerna glöder, tankarna. försvinna i kaos; ty han:skall inom några ögonblick stå inför Gud! — Djupt allvarligt, he-. ligt, tillintetgörande verkar: detta ögonblick! — Med sådana känslor satt Gabriella i pastorns kammare. Hon var blek som döden; kalla svette droppar stodo på hennes panna och Hela hennes. kropp darrade som ett asplöf. Mödosamt fasthöll hon sig vid stolskarmen, för att icke falla och hon bemödade sig fåfängt att taga reda på de omgifvande föremålen; allt sammanflöt i ett fullkomligt dunkel. Blodet iJade glödande genom alla hennes ådror, och likväl skakades hennes lemmar, som af frossan. 2 Då öppnades dörren och Krumm inträdde? Ett triumferande leende lyste på hans dystra anletsdrag, men bortdog i samma ögonblick, Herren vår Gud är en mäktig Gud! utropade han högtidligt, i det han lade sina: händer på Gabriellas hufvud; han samlar sina trogna omkring sig, han pröfvar och gisslar dem af kärtek, men ban lönar dem med evig salighet. Var derföre välkommen i det: nya förbundet, var välkommen i vår helige förlossares namn. Vid dessa ord kände Gabriella sina krafter och tankar småningom återvända; hennes starka själ gjorde sitt välde öfver kroppen på nytt gällande, sedan den legat under för ögonblickets oemotståndliga åvgest. Helige manl! hviskade hon knappt hörbart, njag följde mitt hjertas tvingande begär och eder ropande röst; jag är beredd att undergå inviga vingen. Mitt barn) sade efter en kort paus med mild röst pastorn, som nedsatt sig bredvid grefvinnan och tagit hennes hand, mitt barn!löfverväg