och hbandlingssätt med den katolska kyrkahs jesuiter, kommit på den tanken, att deras mästare verkligen i hemlighet vore med katolska kyrkan förbundne jesuiter, hvilka i dess tjenst arbeta på protestantismens undergångr, eh mMisstanka, som författaren finner ega et bestämdt stöd för sig i den kända omärdi hufvudmärnen för alia mystiska och fraktioner ia0m protestantismen jemnt förråda en så markerad ved H dem, som på något sätt bekämpa påfliga inkräktningar och hiera:kiska sträfvanden. Åfven hafva vi gjort den erfarenheten, — fortfar författaren, — att ett ganska stort anial hy sig till den nuvarande mysticismen och med setsamma till den argaste obskurantism, derlöre att de tro sig på sådant sätt lättast och säcsrast kunna upp klättra til den jordiska äreoch kohöjden. Mörkermännens brödraskap har ver n också förhjelpt mårga till verksamma r rendalioner och protektioner, som annars ännu länge t brist af förtjenst och värdighet sifta vid dammen Bethesda. Ja äfven på högre ort har man uti många stater visat sig si ligen hugad att skyndsommast hjelpa dem på beneh, som äro tillgifna en sådan trosbekännelse. Stätligen göra många dessutom ett alldeles serskildt handtverk af mörkret, hvars bedrifvande altit efter omständigheterna och :yckligt utförda. spekulationer lofvar dem ett önskad: reculist. Dessa män äro helt och håilet uppfyllda papismens anda, och under det de högligen den katolska kyrkans Jycka, klaga de å andra sidan öfver trossplittringen i den prote ka. Med hög röst skrika de alltid och alies : det finnes ingen behörig kyrkostyrelse, i kyrkotukt, ingeå enhet i tro och i Eyrsobruk; ran förklarar den heliga skrift efter godtycke och inrymmer i trossaker rättigbeter åt wufiet, som alldeles icke tillkomma det, 0. s. 7. Om den klagovisa dessa menniskor sålunda. Jikt äkta gatskrikare, uppstämma öfver den protestantiska kyrkans förmenade olyckor, skulic gälla något i våra öron, så kunde mån nästan bli rädd; men vi finna oss så mycket mindre föranlåtna att med dem sjunga dennaklagovisa, som vi tvertom ha grundade orsaker att glädja oss öfver protestantismens fria och välsigaeiserika utveckling i vår tid, trots de ijusskz härmarnes machinationer. Författaren upptsger i såmmana hang härmed och återvisar hvar och en serskildt de nyssanförda anklagelserna rörande den protestantiska kyrkans förfall, och å lägger hurusom i grunden en sann och vx religtositet mer än någonsin inöm Vår församling afses just från det båll, hvilket obskuranterna bet:esna såsom en rötvarkula och ett Goimorrha, och hurusom redan den starka tillvex!en af skolor, dessa den sanna kristblghetens och menskliga sedlighetens läroanstalter,, är bärför ett talande bevis, som mer än väl måtte uppväga den himmelsskriande synden, hvilken d så mycken helig fasa tillvitas nutidens uppiystareg protestanter, att de nemligen akta kr lomens eviga grundsannirgar mer än en på dogmatiska missfoster rik forntids spetsfundighseter och bjerns spåken, samt att de icke numera presist anse den redlige Luther och andra författare till våra offentliga trosbekännelser för ofeibara påfvar, stående på samma steg af kuvskap med Gud, utan våga anse äfven de symboliska böckerna, såsom menniskors verk, kunna innesluta en och annan villfarelse och vantro, samt förmena sig med vår nuvarande tidsbildning kunna intränga i den heliga skrifts anda åtminstone lika vä!, som re formationens män med vida mindre hjelpkällor. Författaren tager nu i lag med det speciella ransakandet af hvad han förut betecknat under namn af ett ordentligt handtverk med mörkrets Det är numera, — säger ban, — för allom tydligt att obskuranternas yttersta mål öfveralit och allestädes är att grunda ett protestantiskt påfvedöme, med allt dermed följande själstyranni. För att så gent som möjligt komma till detta mil, se här deras mått och steg, deras hela system och strategi! Först och främst måste all sann bildning och humanitet undergräfvas. Filosofien, isynnerhet såsom använd vid behandlingen af de kristna religionssanningarna, raåsie på det ifriCIRA Are na RARE ODES SR SIT I SRA NT SO ETS RE SER yst