att jag nu på min hemväg från fröken träffar er. Icke sannt, det är ett herrligt barn, en verklig engel; men henne har också ordet besjälat, och hvem som törstar han komme, och hvem som vill han tage af lifvets vatten.n Hvad har ni för gemenskap med grefvinnan? frågade baronen, dragande på axlarne; hvad har grefvinnan med er ait göra, annat än att hon låter sin godhet gå för långt och understödjer er i er fromma lättja. Måtte Herren Jesus förlåta er edra synder, svarade Ratzler allvarsamt, Gudi behagliga verk äro i edra ögon oting; men då ni drager ut, för att af ledsnad med mordiska kulor fälla Herrans oskyldiga skapelser, det kallar ni för ett Gudi täckeligt verk. Hvad fröken beträffar, så tänker hon, Gudi vare prisad, på annat sätt. Hennes själ har funnit nåd inför Herran, och Han här upptagit henne i sin heliga församling., Vid dessa ord stannade Oskar uppmärksam; han stödde armen på bössan, såg några minuter tyst på skräddaren och sade sedermera med en allvarsam tonvigt: Menniska, som i hvartannat ord bär Guds namn på tunrgan, säg mig en gång på ert samvete och er ära, är verkligen grefvinnan von der Rode en verksam mediem af er församling, eller är hon blott af sitt hjertas godhet och sitt fromma sinnes böjeise dess beskyddarinna? Svara mig sannt och öppet, som en man af äral, Herren, som ser till hjertat och ransakar mina njurar, sade Ratzler och blickade gudligt mot himlen, väger sanningen af mina ord; Gabriella är en medlem af vårt heliga förbund och vår fromma syster. Är det möjligt utropade den unge mannen, upphetsad. ,Vårt ord är ja, ja och nej, nej; hvad derutöfver är, det är syndigt. Och ni kan besvärja att hon är pietist?p Pietist ? återtog Ratzler långsamt.