Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 3

(Insändt.) HBafva Nykterhetsföreningarne och methodistväsendet något samband med hvarandra? På hvad sätt man än må bedöma den för vårt fosterland så vigtiga fråga om fylleriets hämmande — ehvad åsigter man än må ega om medien för detta ändamål, om lämpligheten af nykterhetsföreningar, är det likväl ostridigt, att dessa föreningar nu mera äfven hos oss eröfrat resultater, hvaråt tull: och med en stor del af sakens motståndare skall fröjdas. Dessa resultater hafva dock, mindre än man väntat, varit föremål för de stora tidningarnes uppmärksamhet och torde sålunda för mängden vara obekante. Den, som gjort sig möda att af Svenska Nyktersällskapets årsberättelse för 1840 och sedermera officielt meddelade uppgifter från flere håll, inhemta, huruledes !edamöternes antal här i landet redan då uppgick till nära 50,000 och sedan allt vidare tillvext; avt bränvinsproduktionen, beräknad efter bränvinspannornes antal och ktannerymd, de sednsare åren blifvit förminskad med en tredjedel; att saken uti flere orter allt mer omfattas icke endast af de upplyste, de så kallade bätllre, utan af den fattiga allmogen, hvars manliga kraft och försakelse dervid, iiksom i andra fall, verkligen är beundransvärd. — Den, som känner detta, skall visserligen icke betvifla, att nykterhetsreformen, fastän ännu i sin barndom hos oss, likväl redan antagit en fast och genomgripande karakter och att, till trots af allt skrän om den nya tidens obändighet, otacksamhet, egoism, materialism) och annat på — ism, folket eger i sitt sköte elementer, hvaraf ädla och stora saker kunna utvecklas. Reformen har likväl att bekämpa mäktiga tvifvel och fördomar. Insändaren har deribland med förtrytelse funnit en, hvilken, om den får rotfästa sig, skulle, måhända mer än allt annat, hindra föreningarnes ädla syftemål. Det är nemligen misstankan att nykterhets-reformen kan hafva något att skaffa med Hr Scott och methodismen, dess öronbigt, samvetstvång, sträfvan mot förnuft och fribet. Vårt gamla ärliga Sverige, som så manligen kämpat för dessa två gudagåfvor, har troligen för fanatismens utsäde den minst tjenliga jordmån, Ogräset kan väl uppdrifvas för någon tid, men slutligen skall det qväfvas eller förtorka, liksorn många andra plantor från främmande luftstrek förut hafva gjort. Svensken älskar icke dimma eller qvalm. Han vill helst hafva klar himmel och friska vindar, och i plandena finnes dugtigt folk, som tror mera på Lutber än på Hr Scott. Vederbörandes liknöjdhet eller till och med välvilja för methodismen skall icke hafva någon serdeles förledande verkan på folkets lugna förstånd. Dess sinnelag, dess klimat, less fria verksamhet, dess historiska minnen äro starka värn emot en lära, född af svärmeriet och som går ut på att qväsa menskligt förnuft — ja! träfvan efter mensklig dygd, och att tillskapa ierarki med dess öronbigt och annat ofog. Sålunda har insändaren kommit att frukta skadiga följder för nykterhetssaken, om den tron stadäster sig, att föreningarne hafva gemenskap med nethodismen och skulle vara dess hemliga reseroirer. Ait denna misstanka, af en Norrlands prest, ned bitterhet framkastad i tidningarne, börjat visa ig, är lika säkert, som att den skickligt underhåles af reformens motståndare. Insändaren hemstäler. huruvida icke några ord i ämnet från en och nnan nykterhetsvän skulle vara på sin plats. Han ror, att ingenting kunde gagna nykterhetsföreninarnas sak mera, än om dess befordrare genom en ppen och ren förklaring formligen lossade sig från lt samband med, beroende af, eller anhängighet ir det methodistiska grumlet och fanatismen; och en tvekan, som här och der börjat uppstå hos rången varm vän af den goda saken, skulle förvinna. Frågan är vigtigare än man tror, och sean den en gång blifvit väckt, vore en fullkomliz ;stnad icke verkande till något godt. Nykterhetsvän från Westmanland. a kn ET na RR aa Ra a a