Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 3

för flickans egen salighet en stor skada, om hon åter skulle ryckas från 0ss.n Men hvem kan föra detta satans verk : skölden? Väl inte hennes fader, den gamlt björnen ? Åh nej, det är en farligare fiende. För några dagar sedan ankom en viss baron von Hohenstein till Sturmau, ett af dessa ömkeliga verldsbarn, dem Gud skapade i sin vrede; och han kommer, enligt gubbens vilja, att gifta sig med dottren. Hvad säger ni! En sådan förbannad gudaförnekare, en sådan hedning — men hvad faller mig in, huru ser han ut: lång med mörkbrunt hår, — — Jal, Och blå ögon, vackert regelbundet ansigte? Ja.n Elegant drägt? Ja visst. Känner du honom ?, Det är han! Det är denna inbillningssjuke aris6, som i förrgår besökte mig och liksom nedslagen till jorden af:den vältalighet, som löt från mina läppar, lik en besatt löpte derifrån. Ja, det är just från denne Moabit vi hafve att frukta, att han, genom sina gladta maner och sin intagande gestalt gör intryck på vår erfarna Gabriellas sinne. Flickorna äro svaga dessa stycken! Har hon väl först en gång fatat kärlek till baronen, så blir det honom lätt att örvrida hennes hufvud och utverka att hon draer sig undan oss. Du känner ju dessutom på örhand detta verldsbarns olycksaliga talförmåga. ans hån och reflexioner! Skall en flicka kuna motstå en sådan förförares honungssöta ord ch, hvad mer är, hans kärlek ? Svårligen, svarade Ratzler och sänkte hufrudet.