Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 3

baka, äfven för en obetydligare förbindelse med personer, dem han sett undergå bot. Ratzler höll inne några ögonblick, men då han märkte att pastorn icke förstått honom rätt, fortfor han: Gabriella kommer i morgon eftermiddag att här undergå sin bot och pröfning. Om jag nu vände mig till baronen och gaf honom en vink om, att Gabriella redan tillhörde vår församling, så skall han säkert bestrida detta eller fordra bevis. Då har jag medel i min makt att sporra hans tvifvel och bringa honom till det yttersta. Sedan jag förut tagit hans ed, att han icke gifver något ljud ifrån sig, att han icke rörer sig från stället och för ingen omtalar hvad han sett, förer jag honom i denna kamnare här bredvid, från hvars lilla knappt märkbara fönster han kan se allt, som tilldrager sig detta rum, — och jag håller mitt hufvud på, tt han afstår ifrån sitt förehbafvande och offrar it Oss sin sköna brud. I sanning, väl uttänkt! svarade Krumm; jag är äfven helt och hållet af din mening; sen endast en sak är vådlig. Skall älskaren, delsmannen, verldsbarnet, vid anblicken af sin ästmös, grefvinnans lidande, hålla sig stilla ? Han skall det, ty först sedan han med sitt edersord beseglat öfverenskommelsen, griper jag rerket an.n Pastorn öfverlade ett ögonbliek, derefter vänje ban sig hastigt om, för att gå, och sade: Så kom då, käre broder i Christo, följ mig å min tysta kammare och låt oss tala om ett ch annat af vårt förehafvande. Det är ett Gui behagligt verk, derföre äro äfven de krokiga ägarne tillåtna, ty ändamålet helgar hvarje meel. Med dessa ord lempåde begge apostiarne et underjordiska samlingsstäl!et. (Forts. följer.)