Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 2

Vid dessa ord hade den långa och böjda gestalten, med hvilken Krumm inträdde, närma sig talaren. Det yttre af denna jemmerliga figur utvisade en fullkomligt förkrossad själ; bans ansigte var blekt och liflöst, bans ögon voro föstade på jorden, underläppen redhängde djupt och visade en halföppen, bred mun. Händerca voro korsade öfver bröstet och de magra benen slogo skallrande mot hvarandra. I vår herras och denna fromma församlings namn! fortfor Krumm, efter en kort paus, med allvarsam röst, frågar jag dig: om du offentliet vill bekänna de skändliga synder du begått ? Ja, min helige herr pisto:, svarade halfhögt den tilltalade. . Du tillstår då, att du smakat den förbudna frukten ? Jao, svarade Mattias, jag bekänner att jag ätit af lifvets träd. Men, mine älskade bröder i Kristo, om vår söte Jesus tagit sin hand ifrån mig och låtit mig duka under i andans frestelse, så låt mig af bjertat tacka honom derför, ty nu ha jag stött ifrån mig den sista synden, som ännu bodde i denna eländiga kropp, och står nu skirad och renad inför bimmelens ögon. Min broder, tog Krumm åter till ordet, vår Jesus sade till fariseen: Icke de helbregda behöfva en läkare, utan de sjuke; och jag är icke kommen att omvända de botfärdige, uten syndare; derföre hopps vi, att han också frigör dig frår Mörkrets makt; men endast i det fall, att du wi! underkasta dig den strönga botgörelse, som församlingen skall palägga dig. Maitias hugade sig tigande och intog derefter, på pastoros vink, åter sin gamla plats, hvarpå den sednare fortfor i en mera upprymd ton: Men det är icke blott sorger Herran besktri sin församling; nej! äfven glädje skall eder förkunnas genom min mun; ty det har behagat bh :nom, att föröka sina utvalda med trogna far,