Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 1

genhet; men hafven j icke också skriftligen betingat och tförbehållit er: at jag, så fört görbgt blifver, miste återbetala kapitalet med tjugu procents ränta, och att dessutom göra mina arma anförvandter a:flösa och lemna min förmögenbet till församlivgenr, om jag dör barnlös? cKära farbror, sade Ratzler och närmade sig inställsamt den talande; aförsamlingen är fattig, och för att åler kunna göra godt, behöfver hon medel. Vi äro endast betinkte på att samla skatter, som malen icke uppäiter och tjufvar icke röfva. Herran välsignar oss med jordiska håfvor, för att vi genom välgerningar måtte förberrliga bunom. ; Oss emellan sagdt, kära Raizler, det vill på vårt språk säga: vi bedja och sjunga. och låta Gud och andra menniskor, dem vi fiffigt fånga, sörja för O;ex O, min milde frälsare, hvilken fariseisk bårdoackenhet! Huru ofa her jag icke velat församla er såsom hönan kycklingarne under sina singar; men se, j vijen det ice! Du ville då icke höra profetens röst, som ropar inom dig: Jag är vägen i öknen och den stämma som leder dig! Välan då, störta dig i förderfvet, låt utstöta dig ur församlingen; men tänk icke uppå, att vi på nylt rädda dig.n aDet är ingen fråga att utträda ur församlingenn, svarade den haukrutterade köpmannen, alet kan jag icke, utan att förstöra bela min existens; derför hafven j visserligen sörjt; för öfrigt behamig saken rätt väl, och jag har äfven den ista fördel dervid: ty Herrans utvalda köpa sin sill och sitt smör och fick och annat bos mig, ty jig är den ende krämare i försomtingen