Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 1

LERA ETS EA SERNER YE EA Sot PEST LS som icke var någon annan än skräddaren Ratzler, af en hastig rysning. Angsliyt kastade han blicken omkring sig och sade, då han öfvertygade sig att de voro ensamme: aHerre, min Jesus! hvad du alltid är för en vild menaoiskal Men. hvad hjertat är uppfylldt al, det talar munnen. Jag ber dig för allt i verl den, farbror, låt ingen af vår gudfruktiga för samling höra sådana gudlösa ord.w qila, hvad då, mingen har sagt så före miz. För öfrigt äre vi nu för oss sjelfve och då, skulle jag tro, tala vi efter vår nabb och lemna det fromma snacket. aSna -— sna — snacketly stammade Ratzler, och hans röda, borstlika hår reste sig ofrivilligt på hufvudet; där det den tack, du är skyldig mig och vår heliga församling, att du kallar våra heliga bruk för snäck? Men jag säger att dået år lättare för en, kamel att gå igenom ett nålsÖsd, än för en rik att ingå i himmelriket.s aRik? ja, jag var det en gång. Då gjorde jag bankruut och ni räddade mig, det är sannt: derpå giorde jag brnkrutt för andra gången, och ni räddade mig ånyo, det är också sannt: derpå bief jag af tacksambet en af eder, det är det tredje, som är också sannt. aOeb innan hanen för tredje gången gol, förnekade han Jesum; och så är din tvedje sanmwug äfven osanning; och du förnekar all tacksamhet, i det du, i stället att bättra dig, först är en gudlös svärjare och ännu dertiil bespotfar 035 Nå, hvad du också tar allting hostigt och its fran hör nu, hvad mun tacksamhet hor for, så lafven ) visserligen hjelpt mig ur i