Aftonbladet – 24 mars 1842, sida 3

hans kärleks under; kunde vara döf för ropet af hans röst, som kommer jorden att.röra sig, -om öppnar för Oss grafvarna, som helar de kranka-och befaller öfver elementerna? Vill ni med edra djerfva slutsatser tillintetgöra gamla testamentets profetior, som uppfyllas i Gudsson? Nej! ned stoftet för den oändlige, ned för hans oupphinneliga storhet! Jag är, må verlden veta det, jag är och skall evigt blifva hans tjenarinaa, som tillbedjände nedkastar mig för LKomom och ingen bedräglig jordens lockelse skall vända min håg från honom. t Ni missförstår mig, älskvärda grefvinnan, svårade Oskar allvarsamt. Jag erkänner-gerna Jesu större gudomlighet, ja, den största somnågon skapad varelse egde eiler skall ega.. iz 4 Skapad? frågade hon. Häruti ligger just. den förfärliga synden, Oskapad och evig och Gud sjelf. Jag är den som rar och skall blifva. af evighet!,... : Amen! utropade grefven förargad, ty. han fruktade att hans dotter i sin heliga ifver skulie: gå för långt och derigenom gö:a ett ofördelaktigt intryck på Oskar. Blixt och dunder! barn, lemna edra tvister om religionen; de hafva redan åstadkommit olyckor neg i verlden och skola icke söndra oss. Må hvar och en tänka som han vill, : men lemna sin grannes mening oantastad. Vi hafve alle en Gud och skola med vår vandel visa, att vi äro hans barn. Med dessa ord reste han sig och sällskapet följde hans exempel. Gabriellas själ var alltför mycket upprörd att kunna utbärda bland gästerna; hon gjorde tigande sin afskedshelsning och lemnade salen, för att i sin tysta kammare senom bönen återvinna fattning åt sin uppskakade själ. . Men icke ens herrarne ålervunno silt glada lynne. Oskar såg sin fruktan grundad. Krumm triumferade och sköt giftiga blickar på det förvillade verldsbarnet, och grefven led af den köld och obehagliga hållning, som gripit sällskapet. Under likgiltiga, karga samspråk intog man affe, och hvar och en var glad då man skiljles åt. (Forts. följer.)