Aftonbladet – 24 mars 1842, sida 3

— bade 1 gar och 1 dag har falskt suivermynt förekommit i banken, ena gången af en trafizxerande, som sjelf märkt bedrägeriet och derpå fäst uppmärksamhet. Pjeserna hafva bestått af !. Rdr, men ej bättre gjorda, än att man, åtminstone ef klangen, genast kunde urskilja dess falskhet. Händelsen är anmäld i polisen. — Ena minderirig, yngling bief i dag i Kämnersrättens andra afdelning dömd att agas för det han stulit en sillkagge. Märkvärdigt härvid var, att hans far, som är spanmålsmätare, på inga wvilkor ville återtaga gossen, utan öfverlemnade honom till domstolen att med honom förfara som domstolen syntes för godt. — Klädesrenovatören Schmidt, vulgo skräddaren på hvita hästen, och korrektionisten Wahlström, tilltalade för stölden hos iommendörkapten Bruncrona, hafva i dag förevarit vid Kämnersitättens 2:a afdelning. Schmidt nekade nu helt och hållet till stölden, under föregifvande, att han skulle hafva blifvit pinad till bekännelse, 3 och Wahlström sade sig nu ensam hafva föröfvat densamma. Derutöfver uppgaf Wallström sig äfven hafva begått stölden hos Understäthållaren Kuylenstjerna, för hvilken åkaren Lilja är sterad, och ännu en annan stöld af 92:e reckdr, hos en grosshandlande — Det ser ut, som öm detta blifvit öfverenskommet i häktet. t Mmnt—-—e——see : (Insä Ylterligare bidrag till historien cm brefb skyldighetens mångfaldiga missbruk. Esa ur Linköpingsbladet hemtad, i Aftoabl producerad berättelse om ett bedrägeri, för hvilket en bonde kommit i besittnirg af kro den Lindebergs postväska, som skulle föras Wäderstads krenofogdeboställe till postkort Skeninga, innehåller, att kronofogdens drä haft sig uppdragit fortskaffandet besörja landet är likväl ickesådant. För det enda ä att från Wäderstad till Stenisge två gånger hvarje vecka bära kronofogdens postväska, äro flera vid väZen belägna hemman anslagnpa, oberoende af andra hemmans användande för den vanliga brefbäringsskyldigheten, och dessa hemman äro dermed undantagna icke blott från kronoskjutiningsbesviret,. hvilket i allmänhet, enligt Kongl. bröfset åen 44 Juli 4811, vore riktigt, men från all skiätshingsskyldighet, som återfaller så mycket bårdaro på de andra. : Något bekof af en såden anstalt, — om el-jest ett föregifvet behof kunde rättfärdiga eller urskulda en olaglighet, — är så mycket mindre för hand, som på : s:dels mils afstånd från kronologdens bostad är belägen en postgård, hvarifrån posten två gånger i veckan forslss till Skeniage och dervid ifrågavarande postväska beqvämligen kunde medfölja utan annan olägenhet, än att till vissa orter brefren möjligen kunde ankomma en posidag sednare: till bestämd ort, hvilket är utan all betydenhet. Men rättigheten till begagnande af särskild brefnäring får, enligt författningarne, icke sträckas längre n till vederbörande embeisoch tjenstemäns bref i embeisärenden inom orten eller utgående kungörelser och påbud till kyrkorna, eller i allmänhet till de fall, då vanliga posterna icke kunna beqvämligen och med nödig skyndsamhet begagnas. Men vad betyda lagar och påbud, när ingen verksam kraft tvingar sjelfsvåldet och egenByttan till deras åilydnad? Den hver och en, utan undantag, åliggende skyldigheten att på egen kostnad och eget äfventyr: besörja fortskaffande af sina bref tili närmaste postkontor kan icke, utan uppenbart lagbrott, förvandlas till ett almänt onus: vid hvarje rikemöte öfverklagas de dagliga missbruken med brefbäringen till allmänhetens betungande, men hvad betyda sådana klegomål och folkets rättighet mot underlydandes godtycke, understödt af förmäns liknöjdhet eller, — såsom ofta förspörjes, — afvighet mot alla klagande och obenägenhet mot allt intrång uti de belgade friheter, embetsmannahierarkien, ända ned i dess lägsta afdelningar, och mest i dessa, — i dem som stå i omedelbar beröring med det obändiga och o:scksamma folket — sig tillägnar. rr OO OR R———————— O Å f v NORGE. Den 48 dennes Hade Odelsthinget emottagit några. Kongl. propositioner, hvaribland en, om upphörande af de under Christiania hörande köpingarsskyldighet..att deltaga i stadens. skatter RR tm e TRRLE