Aftonbladet – 24 mars 1842, sida 2

6) Detta synes innefatta sielfva hufvyudtnuterr Otilibörligta, olagligt är det, att yrka ersättningsansvar för en otillbörlig och oiaglig framfart med allmänna medlen. Det är blott då det rörer de 16 Regeringsformen omtalta fall, hvilka f. d.råd—sifvarne högst uttrycksfullt kalla olycks som ersättning skulle af dem kunna äskas. Di Jeremot en Konungs omgifning utan betinkande tillstyrker statsmedlens användande för föremål, som uttryckligen varit förbjudne, då skulle ingen ersättning kunna yrkas? Härigenom skulle de så kallada ansvarige i sjelfva verket blifva frie från allt ansvar. De hafva gått ifrån sina tjenster, sedan foltet väk blifvit lemnadt att betala utgifterna. Så räsoanera män, som ej försmått att i många år upp tens högsta löner och emolumenter, för ait nen bevaka nationens bästa och enligt sin em försvara dess representanters frioch rittizheter; och då de anklagas för underlåtandet ati ur sin pligt, att för Konungen anföra hv Ständer förordnat, samt alt göra förest mot hvarje annan disposition af folkets s del; då äro de ej ersättningsskyldige; då kanske, om de dömas, liksom någre andre 3? gamla regimens högste embetsmän, försält sin egeudom: frukten, som de utaf sina tjenster och sia isflytelso: kunnat skörda! I sanning ena ädel politi och rättslära, som skulle blotta en prisvärd mannaesprit, om det af en Riksrätt god Dock, besynnerligt nog, erkänna de tititala att de åtminstone kunde äga ett slags ersättniagsansvar; det nemligen för oiycksfallen, en 16 Regeringsformen. Låtom oss då eu ögonblick tillse hvilka de äro. Hela denna angår Konungens: förhållande till enski!de, till hvad hofyet kelar pundersåter, och folket numera förstår med medborgare. Det är sålunda: då dessa herrar icke styrkt och befordrat rätt och sanning; då de 4 hindrat och förbjudit vrångvisa och orätt,; je låtit någon förderfvas till lif, ära, personlig frihet ochvälfärd, utan att han lagligen dömd varitv, o. 8. Vv. som de erkänna ett ersättningsansvar, Nå väl! vi vilje ej här påstå, att de direit gjort sig skyldige till dylikt, ehuru det indirekt under deras märkr förvaltningstid inträffat för hundradetals Men om dessa offer reste sig? om do yrkade undersökning, ansvar, ersättning? Hvad svarede väl då de väldige patrioterne? jo! säkert svarade de: icke ni, utan blott Konastitutionsutskott kan lagföra oss: icke landets vanliga domstolar, utan blott en Riksrätt, sammansatt af våra fordna protegöer, kan döma oss: och om ett utskott lio åtala dem, då svara de: åklagsremakten kanke yrka något mot oss, ty åtalet är grundlagsvidrigt, det har blott kunnat utgå ifrin ett Konstitutionsutskott, som varit obilligt, fiondt!igt, — partiskt. Så svarades säkert om de blifvit efter 46 S anklagade af enskilde; likasom de nu svara samäå fet, SOM: yrkar lagars efterföljd, att de äfven såsom brottsliga icke äro siyldige att ersätta den skada det lidit. Och med en sådan logik — en sådan moral — tro de, att Svenska folket kan åtnöjas. VISE TINA REM IETSKLINA