Aftonbladet – 24 mars 1842, sida 2

I Liknöjd bade hon mot sin vana låtit afkläda sig af sin kammarjungfru, men då Louise icke ville sluta med beröm öfver Oskar, och derinom blott ökade Gabriellas förvirring, boitskickade hon till slut den pratsjuka. Knappt hade Louise lemnat sin frökens kammare, förr än denna ingick i sitt kabinett och nedstörtade sig för krusilixet. Den arma sökte genom en brianande bön lugna silt pressade hjerta. Hon bekäcde sig skyldg till fel, dem hon aldrig begått, iy den oskyldiga förstod icke att det var dena naturliga kärleken, icke satan, som frestat hennes unga bjerta. Men icke ens bönen förmådde helt och hållet fördrifva baronens bild. Då trodde hon sig med botö ningar böra qväfva den syndiga kroppens böjelse. Hon alklädda sig ända till bara linnet, öppnade fönstret och lät den kalla nattluften inströmma samt nedkastade sig åter inför den lidande frälsarens bild. Först sent öfverväldigade söranen den af köld stelnade flickan. Litom oss kasta en blick in i Oskars kammare. Han vandrade med korslagda armar fram och tillbaka i rummet. Äfven hans själ var plågad af Or0, ty tvenne älskliga qvinnobilder stredo om hans hjerta. Om han också i ett lugnt ögonblick afsagt sig Rosa Albertis kärlek, så var detta en blott handling af förnuftet; minnet af denna flickas älskvärdbet, hennes fria, öppna, hjertliga väsen kunde han icke förvisa. Gabrilas stöshet deremot öfverstråilade med heroisk Jans den lilla anspråkslösa Roso, och äfven grefvinnan syntes skapad att vicka kärlek. Dåhennes angenäma egeaskeper förenade sig med de begge fädernas Önskningar och klokhetens beräkniegar, så var det naturligt att ITohenstein au äfven småningom började Iuia åt Gabriellas sida; men just derföre oroades Oskar så mycket mer af hennes böjelse för relig:onssvä meri. Ty, huru mycket grefvinnans behag oct 3 skakat honom, ett stod dock fast i hans själ, all först då ä dena för bonom bestämda och.