behöfs inga rekommendationsbref. Ert: ärliga ansigte — helt och hållet fadrers drag — isanning den gamle Hohenstein lifs lefvande, — det är för mig tillräcklig rekommendation; Unga brushufvud, men det är bra, — jag vet allt — jag har eckså varit ung. På den tiden då er far och jag — men hvad gör nu den gamte herren, är han lika munter som förr? Tycker han ännn lika mycket om ett godt bordoch ett par vackra ögon? Min farl...n Ja så, för fan i våld! Det är sant, det är ju er far, korrigerade den gamle soldaten sig sjelf, i det han strök sig med banden öfver ansigtet, och fortfor derefter i lugnare ton: Just när jag nu betraktar -er, förekommer det mig, som om jag vore trettio år yngre och hade er far framför mig. Vi sågo hvarandra sist vid Leipzig. Kanondunder var vår afskedshelsning. Min far, herr grefve, kommer ihåg er med ungdomlig vänskap; kropp cch själ äro hos hönom ännu starka, och han skulle inte nekat sig det nöjet att helsa på er, om icke hans embete bindrade honom derifrån.n Han är verksammare och lyckligare än jag, som den satans gikten fängslar in i stugan; men anse er nu som hemma här; tag edra rum i besittning och låt oss sedan prata lite tillsammans. Min dotter skall bli ledsen öfver att hon inte också fått taga emot er; hon har farit ut, men hon är, som jag hoppas, väl snart: tillbaka, och då skall jag presentera henne för erJag väntar med otilighet detta ögonblick, sade Oskar, och hoppas att det skall-vara afgörande för min lefnads lycka. Bertram förde baronen till de för.honom ordnade rummen, som Oskar med klappande bjerta beträdde, Han kände sig sällsam till mods, Grefvens öppna väsen, hans bryska men bjertliga ton, bade intagit honpm nästan emot hang