grepp på södra ingången till den stora kanalen, hvarpå de rika provinsernas skatter och produkter skeppas till Pekicg. Chineserne, hvilka det hvarken felas kroppsstyrka elier personligt mod, och hvilka man ej kan frånkänna förstånd, kunna eller vilja icke fäkta. Det tyckes vara en anomali, men den låter lätt förklara sig. Chineserne öfverträffa lika mycket de mest civiliserade asiatiska nationerna i praktisk civilisation, i industri cch nyttiga konster, som vi öfverträffa dem; deremot eger motsatsen rum i krigskonsten; de stå deruti under de vildaste folkslag, som omgifva dem, och förtjena allt förakt. Af denna orsak besegrades de så lätt; tvenne gånger, af några horder tartariska herdar, hvilka med tiden blefvo Chineser. Ensvag och likväl egensinnig regering, som måste sammanhålla en folkmassa, hvars antal bestiger sig till nära bälften af hela menniskosi3gtet, anser för en talisman, som upprätthåller dess anseende, utbredandet af den läran, att landets institutioner redan äro fullkomliga och ej behöfva några förbättringar. I följd deraf bar den förklarat framsteg eller nyheter för majestätsbrott. Vapnen äro bågen, pilen, kastspjutet och lansen; deras få eidvapen äro så usla, att de ej kunna göra någon nytta. Utomdess ligger den ofantliga statens hela krigsväsende i händerna på afkomlingarne af de tartariska eröfrarne, och massan af nationen är helt och bållet okunnig i kon sten att föra vapen; men äfven de tartaäriska soldaterna fäkta dåligt eller vilja ej. fäkta, såsom händelsen var vid Ningpo. Men om Chinesen också vore skicklig i krigskonsten cch hade mod att strida, hvarföre skulle han, och isynnerbet kustboen, sätta sitt lif i fara? I trots af den långa tid, som förflutit sedan underkufvandet; bafva Chineserne likväl icke glömt, att de: Heherrskas af fremlingar, och med deras böjelse för handel och umgänge med fremlingar, hvilken är starkare än hos någon annan nation, måste de ovilkorligen känna sig tryckta af de inskränkvingar, hvilka deras gemenskap fiiedandra nationer är underkastad. Hvarföres skulle de ej sympatisera med dem, som strida för att undanrödja dessa inskränkningar? Och detta göra de verkligen i så bög grad, som deras sär kerhet till lif och egendom tillåier. Så hafva en mängd Chineser redan samlat sig på -HongKong, hvilka, fäkra under Eoglands flagga, visa en bitter fiendskap mot de Chinesiska autoriteterna. En militär fruktar, att Ch:neserne genora kriget med -0oss skola lära krigskönstep.: Det skarpsinniga folket har visserligen redan följt vårt exempel och gjutit jernkanoner; men krigskonsten består lika litet i konsten att förfärdiga vapen, som skrilkonsten består i att kunna formera pennan och tillverka papper. Om också Chifieserne skulle öfvergifva sitt råa sätt alt strida och antaga vårt, så skulle de blott göra samma erfarenhet, som flera andra asiatiska nationer gjort i strider mot oss, och desto förr blifva vårt byte. Det skulle ingifva dem ett öfvergående och falskt förtroende. De skulle angripa med större armeer och på öppna fältet, och följden vore, att ett större antal blefve dödadt och kriget hastigare afgjordt.. Hvad är nu att göra, då kriget snart måste leda till ett resultat? Vi fordra ingenting annat af Cbineserne, än en fredlig cch säker handel. Detta syftemål kan endast vinnas, om vi afhålla oss från hvarje steg, som kunde störa rikets inre lugn. Det skulle ej vara svårt att bringa ett rike med 370 millioner invånare i uppror; men hvad vunne vår bandel derpå? Vi behöfva blott några öar eller punkter på kusten äf de folkrikaste och mest handlande provinserna samt några goda hamnar, öppna för alla nationers handel. Dessa punkter: måste vara helt små och ej-behöfva stor besättning till sitt försvar. Chinas: sex sjöprovinser: hafva ensamme 440 millioner inbyggare, de mest industriösa i heia landet. I dem alla odlas th samt spinnes och väfves silke, hvarjemte de konsumera mest af våra metaller, ulloch bomulls-fabrikater samt Ostindiska produkter. Vid Canton hafva vi intagit en förträfflig ställning, som gör oss till herrar öfver vår handel; i Fokien, som producerar det mesta gröna theet och fint socker. i myckenhet,