Följande morgon var han i den lilla stad, de: Krumm var kyrkoherde, och der han tog in på värdshuset. Hohenstein hade föresatt sig, at: innan ban satte sin fot inom slottet Sturmau, inhemta några närmare underrättelser om dess invånare och i synnerhet om Gabriella. Postmästaren, som var ganska språksam, inlät sig gerna med sin gäst i ett samtal öfver detta ämne; men han kunde likväl icke meddela Oska: serdeles mycket mer, än denne redan visste, nemligen att den gamle von der Rode var en hjertans hederlig och godsinnad man, som imedlertid hade sina egenheter, hvari icke så lätt hvar och en kunde finna sig, och att hans dotter i hela trakten ansågs för en engelaf skönhet och godhet, samt äfven var det i verkligheten; amen något närmare,, fortfor han, atorde väl hans granne, skräddaren Ratzler och hans familj, kunna berätta om fröken, emedan hon till en del födde hela buset, ty skräddaren arbetade nästan ingenting för sitt oupphörliga bedjande, och fann det långt beqvämare att låta andra dra försorg för sig, än att med något bemödäånde sjelf förvärfva sitt bröd.n aJa, det är för tokigt, fortfor postmästaren j sin ifver, ahur sektväsendet griper omkring sig bos oss, ty felkets hufvuden förvridas af några svärmare, hvilka sjelfva drifvas dels af orena afsigter, dels af fanatism, och hvilka finna sin salighet blott i den mörkaste och bokstafligaste tydning af. bibeln. Utgående från den grundsats, att man framför allt bör söka efter himmelr, förleda de menniskorna att försumma sina näringsfång, endast för att flitigt bedja och derigenom betrygga själens framtida lycka. Dervid går imedlertid det jordiska välståndet till det mesta öfverända, folket blir fattigt på både penningar och trefnad och faller ur den ena dårskapen i den andra. Ja, det händer ofta nog, ati de bli narrade af sina: apostlar och för sent få ångra sin lättrogenhet.n aJag känner det, sade Oskar, amen hvad har det att göra med min fråga om fröken von der Rode? Tyvärr rätt myckets, svarade postmästaren. aDen -ädla varelsen skall vara ganska from och